realism

Realismen som litterär epok varade från omkring 1830 till 1860, men genomsyrar även idag majoriteten av all litteratur som ges ut . Under epoken blir en strävan efter att skildra omvärlden så realistiskt som möjligt, det vill säga ur ett mer eller mindre objektivt och vetenskapligt perspektiv, tongivande. Realismen som stilriktning är dock parallell med andra riktningar som senromantik, naturalism och symbolism - där naturalismen kan sägas vara en förlängning av och en yttersta konsekvens av realismen. En av de tidigaste förekomsterna av termen realism i den nutida betydelsen är i Mercure français du XIXe siècle in (1826) i vilken ordet används för att beskriva en doktrin som baseras på att man inte ska imitera tidigare konst utan i stället använda naturen och det samtida livet som förebild.[1] Realistiska drag fanns redan tidigt i litteraturhistorien; men då i de "lägre" genrerna, vilket lett till att man inte sett till den när man periodindelat litteraturhistorien.[2] Om man ser realism som ett sätt att skriva har realistisk litteratur skrivits oavbrutet fram till idag.