Brännmärken

Gurli Lindén visar i sin tredje diktsamling hur stort hennes register som lyriker är. Om de tidigare dikterna fått sin styrka av den samlande, varma mänsklighet de uttrycker, så är Brännmärken en ganska annorlunda bok, genom att den medvetet fångar in vår mänskliga situation på gränsen till ett kaos, den stora döden vars ena sida kallas livet. Brännmärken är en bok som får sin karakter av starka färger, hårda kontraster, känslornas kollisioner, kampen för att förstå. Allra bäst tycker jag Gurli Lindén lyckas i den långa slutdikten Återta dem en och en. Här ges de disparata element, som i några av de kortare dikterna kan verka nästan förbryllande, en sådan vitglödgad intensitet att allting förefaller att sitta obönhörligt på plats. Att läsa den är att resa genom hela tillvaron på en kvarts timme. Den är ett visionärt kraftprov.