Trådar i en väv

I Sigrid Siwertz, stora och oavbrutet flödande produktion har man under de senaste åren kunna lägga märke till en viss andlig torka och mekanisk rutin – årens tyngd måhända. Så mycket mer positivt överraskad blir man av hans senaste bok, ”Trådar i en väv”; en novellroman kallar författarens själv sitt arbete, som består av fyra kapitel i novellens koncentrerade form, men dessa noveller griper in i varandra och tillsammans ger de boken karaktären av en roman. Det är värmen, ljuset och den humana tonen i skildringen av olika människoöden och av storstadsmiljön – som Stockholmsskildrare har väl Siwertz ingen jämbördig konkurrent – som skänker boken ett plusvärde av andra mått än det som enbart psykologiskt skarpsinne och teknisk skicklighet i längden inte förmår. Man kan tryggt slå fast att den gamle Siwertz med ”Trådar i en väv” visat ett imponerade prov på andlig vitalitet och konstnärlig känslighet.