Möte

Sämre kunde läget inte vara, men vi befann oss åtminstone inte i den förbannade båten, bland spyor och brottsjöar och bitar av uppblötta kex, bland k-pistar och dregel, smutsiga och äckliga, där vi fick trösta oss så gott vi kunde med den smula tobak vi lyckats bevara torr för att Luís (som inte hette Luís, men vi hade svurit på att inte tänka på våra riktiga namn förrän den dagen kom) hade fått den goda idén att lägga den i en konservburk som vi öppnade med större försiktighet än om den varit full av skorpioner.