Grönlandsskogen

Nutidsmänniskans dilemma föreställer jag mig att den unga och hos oss tämligen okända svenska författaren Staffan Seeberg vill föra fram i den här romanen. Här finns konflikten mellan teknik och natur – en långt driven teknik som oljeborrningsanläggningarna vid norska kusten och en verklighetsförfalskning av gigantiska mått som en filminspelning i Norra Ishavet får illustrera. Och här finns i motsats till detta den storslagna, ännu delvis orörda naturen i denna fjärran del av världen, nordligaste Norge, Grönland, Island. Huvudpersonen-berättaren är en tekniker som småningom, närmast genom en intensivt upplevd kärlekshistoria, kommer till insikt om att det viktigaste i livet inte kan vara att förtjäna stora pengar och föra av med dem, utan livets mening måste finnas i det enklaste, det elementära: "Ett ordentligt jobb, en bostad för oss två, gemensamma vänner – – –” Berättelsen är utan tvivel underhållande och skriven på ett slags flytande talspråk. En läsare av finländsk äldre modell kan förstås ibland rygga för den "nu-svenska" som varken skyr ord eller dito beskrivningar och där uttryck som "skitvackert" hör till de mildaste. Men som naturskildrare är författaren av mästerklass, naturen finns med på varje sida av boken, det må sedan gälla hav, skog eller fjäll, dagrar, skeenden, allt är målat med stor kärlek, i levande och lysande färger.