Pine Island i Maine reste sig ur havet som ett mäktigt medeltidsfäste. Någon annan ö fanns inte inom synhåll och dess gotiska strandklippor mötte trotsigt bränningarna som rullade in över Nordatlanten. Man måste undra över hur den kommit dit. Så som den såg ut skulle man tro att en explosion på havsbotten eller någon våldsam kraftmätning hade slungat upp denna enda ö och låtit den ligga där som ett monument över våldet. De smala ängsmarkerna i det inre av ön bjöd gott bete för fåren och vattnet i tjärnen var friskt, men klipporna var farliga. De stod så vackert mot himlen och frestade till promenader utmed stigarna, men i storm kunde man höra dånet av lösa klippblock och träden knäcktes av bergsskred. Gamle John Hunter brukade varna alla sommargäster och säga att det inte var något lämpligt ställe för bergsbestigning.

Uppgifter om originalutgåvan av verket samt den första översatta utgåvan på svenska och/eller finska. Här visas också uppgifter om eventuella nyöversättningar och ibland även uppgifter om översättningar till andra språk än finska och svenska.