Mariflor

CONCHA ESPINA är det moderna Spaniens mest uppmärksammade författarinna. Hon står i den klass varur man hämtar Nobelpristagarna och har även utanför sitt hemland talrika beundrare. Född i Nordspanien i Santander, har hon skönare än någon annan besjungit Kantabrien och Biskaya. Den roman som definitivt befäste hennes litterära berömmelse var just "La esfinge maragata" (Den maragatiska sfinxen), som härmed bjudes i svensk översättning under namnet "Mariflor". Den utkom 1914 och belönades med Spanska Akademiens stora pris. Sedan dess har hennes bana varit en rad av framgångar. Ytterligare två av hennes arbeten ha belönats av Spanska Akademien och en mängd officiella utmärkelser av alla slag ha kommit henne till del. Vad som lyfter henne över hela raden av spanska författare just nu, är hennes äkta kvinnlighet, hennes i livets prövningar formade personlighet. Det är framför allt det nordspanska folket, vars svävande känslor hon skickligt fångat och tecknat, som lämnat stoff till hennes romaner. I "Mariflor" får läsaren göra bekantskap med en sällsam folkspillra i de baskiska provinserna, maragaterna, av dunkelt och omtvistat ursprung, vilka med sina ålderdomliga sedvänjor och primitiva tanke- och känsloliv pläga anses som urtyper för det "nordiska" kynnet i Spanien. Detta egendomliga folks kvinnor, personifierade i flickan Mariflor, som offrat allt, till och med sin kärlek, för familjens och släktens bästa, har Concha Espina mästerligt tecknat i "Den maragariska sfinxen", som är den obegripliga maragatiska kvinnligheten. För den som icke lever allenast nöjd med den moderna tiden framstår detta verk som något för mer än blott en gripande folklivsskildring, det blir i viss mening den stora kvinnlighetens epos.

(baksidestext)