På Kanaanexpressen

Samtida recension
Resonerande bokkatalogen gavs ut av Statens biblioteksbyrå mellan åren 1923-1961 och av Skolstyrelsens biblioteksbyrå mellan åren 1962-1988. Den delades ut som bilaga till Svenskbygden. Tidningen innehöll korta recensioner av ny, svenskspråkig litteratur och användes som hjälpmedel vid bibliotekens bokval.

Recension i Resonerande bokkatalog

Utkommit i nummer

1/1930

Recension

Liksom skådespelet S. O. S. (Save our souls) bäres På Kanaanexpressen av ett socialrevolutionärt patos. Alla äro vi ansvariga för det som sker i vår värld. Vi äro skyldiga inte bara till det vi göra utan även till det vi underlåta. Liknande tankar möta vi t.ex. hos Dostojevski, men de äro i denna bok nyskåpade till personlig konst. Författarinnans språkrör härvidlag, Peter, och en annan av huvudpersonerna, Teresia Ender, stå redan på gränsen till medelåldern, men för övrigt är det främst efterkrigsungdomen och dess psyke boken rör sig om. Vi få bl. a. stifta bekantskap med de unga ”eldbärarna” vid Museigatan. Man måste dela förf:s understuckna sympati för ”deras överströmmande vitalitet”, men svårt är att värmas av deras stortaliga entusiasm.
Boken är rik på idéer som det mesta Hagar Olsson skriver. Stilen är smidig och suggestiv – kanske
alltför forcerad och patetisk ibland – och rytmen är inte bara snabb, den har ofta en rasande fart över sig. Utstyrseln ultramodernistisk.