Byggmästar, Eva-Stina

Eva-Stina Byggmästar (f. 1967) hör till de finlandssvenska poeter som haft genomslagskraft också utanför landets gränser. I Sverige har hennes dikter, från och med samlingen För upp en svan, tagits översvallande emot. “Nordens mest språksensuella poesi skrivs i dag av Eva-Stina Byggmästar”, har kritikern Åsa Beckman slagit fast. Byggmästar debuterade som 19-åring på Författarnas Andelslag i Österbotten och arbetade sig genom fyra diktsamlingar fram till en egen ton, en nyskapande gestaltning. Sen så kallade trilogin “Till glädjen”, som består av diktsamlingarna mellan åren 1992 och 1997, har haft ett märkbart inflytande på poesiutvecklingen i stort under decenniet, de har väckt beundran och har också fått en del efterföljare. Byggmästars anslag har ändå alltid varit oefterhärmligt. Hennes tematiska världar är barndomen – eller snarare barnavarandet – och naturen. I korsningen mellan dem har nya poetiska upptäckter skett. De poetiska metoderna har varierat, den sällsynt frigjorda associationen med upplösningar och sammansättningar utan begränsande krav har kunnat ge överraskande lyriska resultat. I sina två första samlingar på 2000-talet återknyter Byggmästar till ett mer uttalat andligt spår, som i de allra första diktböckerna tar sig uttryck i ett sökande, både efter innehåll och form. Den harhjärtade människan och Näckrosön har ett tydligt kristusinspirerat bildspråk, men i samlingen Knoppar blommor blad och grenar (2005) sker ett slags sammansmältning, natur och andlighet smälter samman i en grön glädje. I den senaste samlingen, Älvdrottningen, kanaliseras glädjen i en berusande, oemotståndlig kärleksdikt som går över hela registret från passion till ömhet.