Mörne, Arvid

Arvid Mörne blev känd som en svenskhetens skald. Han debuterade strax före sekelskiftet 1900, och var litterärt aktiv fram till 1940-talet. Han var även verksam som litteraturforskare och journalist. Mörnes skönlitterära produktion består till stora delar av lyrik, men han skrev också romaner och dramer. Mörne värnade om svenskbygdens framtid genom att hävda att den svenskspråkiga allmogens och arbetarklassens språkliga identitet var nyckeln till en livskraftig svenskhet i Finland. Mörne hade ett genuint intresse också för den finskspråkiga kulturen och litteraturen. Han skiljde sig från många andra samtida finlandssvenska författare genom sitt vänsterengagemang som tidvis också gjorde honom till en omstridd person i samtiden. Det politiska engagemanget kommer till uttryck särskilt i diktsamlingen Ny tid (1903) samt i den senare produktionen (från 1930—40-talet). Karakteristiskt för Mörnes produktion är även återkommande skildringar av havs- och skärgårdsmiljöer, som genom hans diktning fått en status som ett finlandssvenskt poetiskt landskap. Till Mörnes kändaste och mest betydande verk hör den populära ”Sjömansvisa” (”Båklandets vackra Maja”) ur debutdiktsamlingen Rytm och rim (1899), diktsamlingen Sånger i världsskymning (1941) samt romanerna Den svenska jorden (1915), Inför havets anlete (1921) och Ett liv (1925).