Lehtonen, Anna-Liisa
Född
Födelseort
Död
Utbildning eller examen
Upphovsmannens språk
Nationalitet
Landskapsområde
Verk
Titel
Typ
sagor
Titel
Typ
sagor
Typ
sagor
Titel
Typ
sagor
Titel
Typ
sagor
Typ
faktaböcker
Typ
sagor, samlingar
Titel
Typ
romaner
Titel
Typ
romaner
Typ
sagor
Typ
sagor
Typ
romaner
Typ
sagor
Titel
Typ
sagor
Typ
sagor
Typ
sagor
Typ
sagor
Typ
sagor
Typ
sagor
Typ
romaner
Typ
sagor
Typ
romaner
Typ
sagor
Typ
sagor
Titel
Typ
sagor
Titel
Typ
sagor
Titel
Typ
sagor
Typ
sagor
Titel
Typ
romaner
Titel
Typ
sagor
Typ
sagor
Typ
sagor
Typ
sagor
Titel
Typ
sagor
Typ
sagor
Typ
sagor
Typ
sagor, samlingar
Titel
Typ
sagor
Titel
Typ
sagor, samlingar
Titel
Typ
sagor
Titel
Typ
sagor
Titel
Typ
sagor
Titel
Typ
sagor
Titel
Typ
sagor
Titel
Typ
sagor
Typ
sagor
Författarens egna ord
HUR JAG BLEV FÖRFATTARE
Jag är ett skilsmässobarn och blev omhändertagen av min mormor och hennes make när jag var under ett år gammal. Familjen hörde till pingstvännerna och följde de stränga normer som härstammade från rörelsens uppkomsttid. Många saker, bl.a. sagor, var synd och förbjudna, de var ju "lögn". Men ingen fara på taket: jag började hitta på egna sagor åt mig själv - och snart krävde de andra barnen på gården att jag skulle berätta för dem också. Alltså "skrev" jag redan innan jag lärt mig att skriva. Senare, när jag hade börjat i läroverket, skrev jag förutom i dagboken även dikter och berättelser i klassens, sedermera konventets och Teiniliittos tidningar som jag också var redaktör för. Mitt första publicerade alster var en diktrapport om skolans recitationstävling, från år 1940 om jag minns rätt. Så började jag redan tidigt betraktas som skrivare. Skrivandet var livsviktigt för mig, speciellt i tonåren. Det gav möjlighet till flykt från hemmets atmosfär och var en slags bikt. Min barndom speglas i mina litterära arbeten. I dem förekommer många föräldralösa barn, men även rara tanter, som det vimlade av i min värld. I mina sagor växer det också många blommor och gamla trädgårdsväxter. Jag tror att mitt älskande hem är närvarande i mina verk trots sin stränghet. Jag lärde mig tidigt att förstå att mina föräldrar inte hade kunnat handla på ett annat sätt, eftersom de ansåg det vara deras plikt att "rädda" mig från världens frestelser. JAG ÄLSKAR framför allt mitt stora hushåll som består av 18 personer i olika åldrar. Jag älskar även hösten, tiden för kulturutbudets pånyttfödelse, mera än sommaren; levande ljus, att läsa skådespel, dov kammarmusik och förtroliga samtal, och känner mig främmande för stora folksamlingar. JAG UTÖVAR i viss mån alla konstarter: jag har sjungit i körer, tagit sång- och pianolektioner, gått på ikebana- och ritningskurser. Jag är alltså en obotlig estetiker, litet främmande för det praktiska livet. För att försörja mig har jag varit redaktör och modersmålslärare. Översättning: Kristina Labart-Bergestad
Jag är ett skilsmässobarn och blev omhändertagen av min mormor och hennes make när jag var under ett år gammal. Familjen hörde till pingstvännerna och följde de stränga normer som härstammade från rörelsens uppkomsttid. Många saker, bl.a. sagor, var synd och förbjudna, de var ju "lögn". Men ingen fara på taket: jag började hitta på egna sagor åt mig själv - och snart krävde de andra barnen på gården att jag skulle berätta för dem också. Alltså "skrev" jag redan innan jag lärt mig att skriva. Senare, när jag hade börjat i läroverket, skrev jag förutom i dagboken även dikter och berättelser i klassens, sedermera konventets och Teiniliittos tidningar som jag också var redaktör för. Mitt första publicerade alster var en diktrapport om skolans recitationstävling, från år 1940 om jag minns rätt. Så började jag redan tidigt betraktas som skrivare. Skrivandet var livsviktigt för mig, speciellt i tonåren. Det gav möjlighet till flykt från hemmets atmosfär och var en slags bikt. Min barndom speglas i mina litterära arbeten. I dem förekommer många föräldralösa barn, men även rara tanter, som det vimlade av i min värld. I mina sagor växer det också många blommor och gamla trädgårdsväxter. Jag tror att mitt älskande hem är närvarande i mina verk trots sin stränghet. Jag lärde mig tidigt att förstå att mina föräldrar inte hade kunnat handla på ett annat sätt, eftersom de ansåg det vara deras plikt att "rädda" mig från världens frestelser. JAG ÄLSKAR framför allt mitt stora hushåll som består av 18 personer i olika åldrar. Jag älskar även hösten, tiden för kulturutbudets pånyttfödelse, mera än sommaren; levande ljus, att läsa skådespel, dov kammarmusik och förtroliga samtal, och känner mig främmande för stora folksamlingar. JAG UTÖVAR i viss mån alla konstarter: jag har sjungit i körer, tagit sång- och pianolektioner, gått på ikebana- och ritningskurser. Jag är alltså en obotlig estetiker, litet främmande för det praktiska livet. För att försörja mig har jag varit redaktör och modersmålslärare. Översättning: Kristina Labart-Bergestad
Biografiska uppgifter
- lektor i modersmål
- fil.mag.
1974 pris i SLS:s lyriktävling
1977 Otavas pris
1978 Marie Under-tävlingen för översättning till finska, hedersomnämnande
1978 Kaleval. poesitävling 2 x I pris (2/5)
1980 SNK r.f.:s hedersdiplom
1980-1: Esbo stads pris för skådespelet Akseli ja Ville Albergassa.
- fil.mag.
1974 pris i SLS:s lyriktävling
1977 Otavas pris
1978 Marie Under-tävlingen för översättning till finska, hedersomnämnande
1978 Kaleval. poesitävling 2 x I pris (2/5)
1980 SNK r.f.:s hedersdiplom
1980-1: Esbo stads pris för skådespelet Akseli ja Ville Albergassa.
SKL:s pris
1989 Tidningen Kotiliesis Minun talvisotani-pris
särintr.: teckning, att läsa
1989 Tidningen Kotiliesis Minun talvisotani-pris
särintr.: teckning, att läsa
Källor och hänvisningar
Barn- och ungdomsförfattare i Finland. III. Finlands biblioteksförening, 1983.