Wahlström, Erik
Laddning av bildfilen
Photograph information
© Cata Portin
Biografiska uppgifter
”Som liten ville jag bli professor i grekiska. Men det gick snett. Jag läste visserligen klassiska språk på Uni, men jag började som sommarvikarie på Husis, sen blev jag musikkritiker, musikredaktör och kulturchef. Efter en tid–jag har dåligt minne och kommer inte ihåg alla dessa årtal–övergick jag till att vara vetenskapsredaktör. Det var under den epok när miljöfrågorna var nya i samhället. En journalist kunde känna att han var med om att definiera ämnet, inte bara att han rapporterade om ett ämne som andra hade definierat. Sen tänkte jag att jag skulle skriva en bok om miljöproblem, det är ju ett bra sätt att lära sig en sak. Det var min första bok, och den utkom på Schildts. Jag lämnade Husis för att skriva fler miljöböcker på Finlands miljöcentral. Jag fröjdades över grundligheten, forskarattityden och mina segt faktagrävande kolleger.
Sen ombads jag komma till Husis som chefredaktör. Ovan som jag hade blivit förfärades jag först av tidningens (alla tidningars, för att inte tala om etermediernas) förskräckliga slarvande och håsande som leder till fördomsfullhet. Men när man tänker närmare på saken är massmediernas uppgift att ha nästan rätt mycket snabbt. Det är legitimt och värdefullt. Andra må satsa på att ha alldeles rätt långsamt. I verkligheten är en bra journalist lika skicklig som en bra forskare. Men temperamentet är ett annat och målsättningen. Med tiden började jag lida av att slitas åt så många håll, så jag avgick som chefredaktör och övergick till att syssla med vetenskap igen som vanlig reporter.
Lusten att skriva böcker igen vaknade också.”
Sen ombads jag komma till Husis som chefredaktör. Ovan som jag hade blivit förfärades jag först av tidningens (alla tidningars, för att inte tala om etermediernas) förskräckliga slarvande och håsande som leder till fördomsfullhet. Men när man tänker närmare på saken är massmediernas uppgift att ha nästan rätt mycket snabbt. Det är legitimt och värdefullt. Andra må satsa på att ha alldeles rätt långsamt. I verkligheten är en bra journalist lika skicklig som en bra forskare. Men temperamentet är ett annat och målsättningen. Med tiden började jag lida av att slitas åt så många håll, så jag avgick som chefredaktör och övergick till att syssla med vetenskap igen som vanlig reporter.
Lusten att skriva böcker igen vaknade också.”
Mera uppgifter om författarens verk
Miljöhandboken (1989, Schildts) (fi. Ympäristökirja, 1990, Schildts)
Miljöns tillstånd i Finland (1992, Gaudeamus) (fi. Ympäristön tila Suomessa, 1992)
Gottfrid och Teodora (1993, Schildts) (fi. Siipien kansa, 1996, Schildts)
Miljörisker (1994, Schildts) (fi. Ympäristöriskit, 1994, Schildts)
Jag–en pepparkaka (1995, Schildts)
Miljöns framtid i Finland (1996, Edita) (fi. Suomen ympäristön tulevaisuus, 1996, Edita)
Miljöns tillstånd i Finland (1992, Gaudeamus) (fi. Ympäristön tila Suomessa, 1992)
Gottfrid och Teodora (1993, Schildts) (fi. Siipien kansa, 1996, Schildts)
Miljörisker (1994, Schildts) (fi. Ympäristöriskit, 1994, Schildts)
Jag–en pepparkaka (1995, Schildts)
Miljöns framtid i Finland (1996, Edita) (fi. Suomen ympäristön tulevaisuus, 1996, Edita)