Martinson, Harry
Laddning av bildfilen
Photograph information
Harald Borgström [CC BY 3.0 (https://creativecommons.org/licenses/by/3.0)]
Biografiska uppgifter
"för ett författarskap som fångar daggdroppen och speglar kosmos"
/Svenska akademiens nobelprismotivering
Harry Martinson föddes 1904 i Jämshög i Blekinge och avled i Stockholm 1978. Efter sin fars död ackorderades han ut som sockenbarn. Han rymde dock och arbetade bland annat som sjöman 1919-1926.
Under sitt liv belönades han med många olika utmärkelser, däribland De Nios pris (1938), SvD:s litteraturpris (1944), Bellmanspriset (1951 och 1962), Litteraturfrämjandets stora pris (1955) och Nobelpriset 1974 tillsammans med Eyvind Johnson. Han blev ledamot av Svenska akademien 1949 och fil. hedersdr i Göteborg 1954. Under åren 1929-40 var han gift med Moa Martinson.
Harry Martinsons tidigare ljust livsberusande lyrik fördjupades med tiden och han fick ett stort register; innerliga naturstycken, stingande tidssatir och en rymdfararpoesi som i lysande symboler beskriver nutidsmänniskans och diktens situation. Ömsinta och självkritiska barndomsskildringar, exotiskt färgade sjömansminnen samt naturimpressioner pendlande mellan mikroskopiskt exakt detaljiaktagelse och hisnande kosmiska perspektiv. Hans stil är suggestivt visuell med nya djärva bilder.
Ur Litteraturhandboken, Forum.
/Svenska akademiens nobelprismotivering
Harry Martinson föddes 1904 i Jämshög i Blekinge och avled i Stockholm 1978. Efter sin fars död ackorderades han ut som sockenbarn. Han rymde dock och arbetade bland annat som sjöman 1919-1926.
Under sitt liv belönades han med många olika utmärkelser, däribland De Nios pris (1938), SvD:s litteraturpris (1944), Bellmanspriset (1951 och 1962), Litteraturfrämjandets stora pris (1955) och Nobelpriset 1974 tillsammans med Eyvind Johnson. Han blev ledamot av Svenska akademien 1949 och fil. hedersdr i Göteborg 1954. Under åren 1929-40 var han gift med Moa Martinson.
Harry Martinsons tidigare ljust livsberusande lyrik fördjupades med tiden och han fick ett stort register; innerliga naturstycken, stingande tidssatir och en rymdfararpoesi som i lysande symboler beskriver nutidsmänniskans och diktens situation. Ömsinta och självkritiska barndomsskildringar, exotiskt färgade sjömansminnen samt naturimpressioner pendlande mellan mikroskopiskt exakt detaljiaktagelse och hisnande kosmiska perspektiv. Hans stil är suggestivt visuell med nya djärva bilder.
Ur Litteraturhandboken, Forum.