Regnspiran

En sällsam fågel i den lilla byn är också Linda, huvudperson i denna berättelse. I barndomen, ställd mellan hårdhet och godhet, har hon som barn och som ung blivit en egen och självständig varelse, som inte följer de bud som gäller andra. Hennes gärningar griper långt in i livet för de människor som kommer inom hennes räckvidd. I sin blinda självhävdelse blir hon en förödande makt för dem som dras till henne.
"Regnspiran" har alla de egenskaper som på kort tid gjort Sara Lidmans romaner så lästa, diskuterade och älskade. Komiskt och tragiskt bildar en oupplöslig förening, liksom livet. Människor och händelser är sedda på en gång i verklighetens kristallklara ljus och i ett mystigt samband med hemliga krafter i själen. Läsaren träder in i en värld, som får sin färg av det säregna och gäckande i Lindas väsen och i regnspirans skri, men som ändå i grunden är vår egen.
"Regnspiran" kan liksom "Tjärdalen" och "Hjortronlandet" läsas av alla. Den öppnar sig enkelt och självklart för varje läsare genom sitt liv, sin kraft, sin inre spänning. Den har också ett tankens djup och ett sätt att ställa frågor som gör den till en av de böcker man läser om många gånger.

(baksidestext/Schildts, 1958)