Kvarnlyckan

”Åskan hade väl haft del i det, detta tryckande och skrällande, detta dovt tankemördande och primitivt hetsande något, som kom det varma nattmörkret att likna en urtidsgrotta. Men nu var ju åskan över, och ändå, ja sen han som sjuttonåring låg på ett sjukhus i Hull, med sin hand som en av s/s Gothburgias maskiner nyligen stympat, låg och dyrkade en högtidlig madonnaskön engelsk sköterska, sen dess hade han inte känt någonting sådant för en kvinna som han nu gjorde för Inga Enelius.”