Simon och ekarna

(LL-förlaget)
Simon Larsson växer upp någonstans mellan Långedrag och Nya Varvet i ett Göteborg som präglas av kriget. Förbi hans fönster drar de vita lejdfartygen med de blågula flaggorna målade på bordläggningen ut mot Kattegatt och minfälten.
Simon är jude, adoptivbarn i en arbetarfamilj. Hans pappa är socialdemokrat, arg och stark. Men det är modern som dominerar hemmet med sin trygghet och sin värme. Hon är kanske en av dessa få människor som förstått vad kärlek är, att den inte kan odlas, ges näring och vatten eftersom den bara är frånvaro av rädsla.
I arv får Simon den självklarhet som en bra mamma kan ge, men också den skuld som så ofta är godhetens följeslagare.
Det är en händelsemättad roman. Men bakom väven av dramatik i krigets vardag finns ett annat tema. Marianne Fredriksson visar på livets hemlighetsfullhet, som följer pojken från uppbrottet ur barndomen och in i vuxen ålder. Han lever med gåtan i drömmar och fantasier och i musiken som för honom över gränsen till landet som är men inte finns. Hans upplevelser ligger nära de ursprungliga myterna, de som ger livet djup och mening.
Boken är rik på personligheter, människor som kommer läsaren nära. Men den handlar också om att vår enda möjlighet att leva fullt ut är att acceptera tillvarons gåtfullhet. Utan rädsla och utan de förklaringar som begränsar.

(baksidestext)