Bokens titel. Om boken utkommit under olika titlar, visas här den första titeln.
Catherine Carter
Typ
romaner
Klicka här om du vill veta mer om författaren och om författarens övriga verk.
Beskrivning
Pamela Hansford Johnson har i England ett känt namn som författarinna och kritiker men i Sverige introduceras hon först med denna sin nyligen utgivna roman, hennes största framgång hittills.
"Catherine Carter" har många av de egenskaper som bör tilltala alla dem som söker efter en "riktig roman". Den har en rik, oavbrutet fängslande handling som trots rikedomen på dramatiska händelser inte överskrider gränsen för det trovärdiga, den ger en bred, initierad tidsmålning från 1880-talets England, den är en djupt mänsklig, övertygande kärleksroman om högt begåvade, temperamentsfulla människor och den är alltigenom kultiverad berättarkonst av bästa engelska märke. Men därtill inför den läsaren i en alldeles speciell värld, som aldrig undgått att fängsla, nämligen teaterns.
Bokens dominerande figur är den store skådespelaren Henry Peverel, i vilken den teaterhistoriskt initierade lätt kan igenkänna dragen hos den viktorianska tidens störste scenidol, Henry Irving. Det är en man av ovanligt format, som dominerar sin omgivning i kraft av sin begåvning och oemotståndliga charm och som också älskar att dominera. Till dem som beundrar honom mest hör den unga eleven vid Belvedereteatern Catherine Carter. Den store märker henne knappast först ens när han förstrött undervisar henne i skådespelandets konst, alltför upptagen som han är av sitt förhållande till primadonnan Isabelle. Catherine övertalas i stället att gifta sig med den blåblodige unge skådespelaren Malcolm Rivers. Äktenskapet misslyckas och dragningen till Henry Peverel står kvar som en ständig oro. Hur de två till sist finner varandra och hur deras starka personligheter bryts mot varandra i ett stormigt men till slut harmoniskt förhållande därom handlar denna roman, som vid sidan av spännande underhållning bjuder på klokhet och kvinnlig charm i rikt mått.
(baksidestext)
"Catherine Carter" har många av de egenskaper som bör tilltala alla dem som söker efter en "riktig roman". Den har en rik, oavbrutet fängslande handling som trots rikedomen på dramatiska händelser inte överskrider gränsen för det trovärdiga, den ger en bred, initierad tidsmålning från 1880-talets England, den är en djupt mänsklig, övertygande kärleksroman om högt begåvade, temperamentsfulla människor och den är alltigenom kultiverad berättarkonst av bästa engelska märke. Men därtill inför den läsaren i en alldeles speciell värld, som aldrig undgått att fängsla, nämligen teaterns.
Bokens dominerande figur är den store skådespelaren Henry Peverel, i vilken den teaterhistoriskt initierade lätt kan igenkänna dragen hos den viktorianska tidens störste scenidol, Henry Irving. Det är en man av ovanligt format, som dominerar sin omgivning i kraft av sin begåvning och oemotståndliga charm och som också älskar att dominera. Till dem som beundrar honom mest hör den unga eleven vid Belvedereteatern Catherine Carter. Den store märker henne knappast först ens när han förstrött undervisar henne i skådespelandets konst, alltför upptagen som han är av sitt förhållande till primadonnan Isabelle. Catherine övertalas i stället att gifta sig med den blåblodige unge skådespelaren Malcolm Rivers. Äktenskapet misslyckas och dragningen till Henry Peverel står kvar som en ständig oro. Hur de två till sist finner varandra och hur deras starka personligheter bryts mot varandra i ett stormigt men till slut harmoniskt förhållande därom handlar denna roman, som vid sidan av spännande underhållning bjuder på klokhet och kvinnlig charm i rikt mått.
(baksidestext)
Huvudpersoner
Platser för händelserna
Exakt tidpunkt
Originalspråk
Textutdrag
Mittunder luchen kom Henry Peverel ihåg att han hade lovat att höra Mostyns systerdotter recitera. Det förargade honom, för han hade planerat en åktur genom den höstliga parken och efteråt te och muffins framför en sprakande brasa hemma hos sig. Det var just en sådan dag som han tyckte allra mest om, med skarp, stilla luft och en tunn bronsdimma mellan träden och våta höstlöv som krossade under vagnshjulen. Det var skönt och bekvämt på klubben, och kotletterna och bourgognen var goda, men utanför fönstren flöt staden i soldis, och kvinnornas ansikten var röda och löftesrika under filt- eller pälsmössorna.
Uppgifter om originalutgåvan av verket samt den första översatta utgåvan på svenska och/eller finska. Här visas också uppgifter om eventuella nyöversättningar och ibland även uppgifter om översättningar till andra språk än finska och svenska.
utgivningar
Utgivningstid
Sidantal
549
Förlag
Språk
Översättare
Namn
Undertitel
[en teaterroman]
Utgivningstid
Sidantal
464