Morän

...mellan kammar och kullar, knallar och rösen, tvärs genom skogar, från koja till koja och gård, från dunge till dunge, över diken, gölar och pölar - neråt drog den sluttande svålen, åt söder den väldiga fåran av granit.
Stig slöts till stig, bäck slöts till bäck. Framåt, neråt! Bredare vägar, stridare strömmar. Allt större, allt tyngre bördor förmådde de bära. Allt mera trä, bröd, potatis, smör, kött, mänskor och gravstenar, väldiga block och berg slök dessa svalg med ständigt ökad aptit. Från sund till sund, från timme till timme kröp pråmprocessionerna fram, dygn efter dygn firade mastiga flottar av timmer sin sömnlösa sommar på Näsijärvis långa blåstrukna rygg. Gran, tall, björk, asp - i olikformiga stycken för olika ändamål. Oändliga mängder av varor fanns och behövdes! Dagar och månader gick, i lager på lager vandrade molnens, fartygens, ansiktenas skuggor fram över sjövattnets djup.
I sjöns nedre ända fanns det knut som buntade samman vägar och stråtar, stigar och bäckar. Den knuten kunde inte kringgås och inte öppnas; den som en gång hamnat i strömmen måste genom dess obarmhärtiga tryck, som bände och vred sitt offer till en ny form, om den inte utan vidare dränkte det i sin virvels avfallsgyttja. Det var en teknisk-social jättegryta som kallades fabriksstad.