Bokens titel. Om boken utkommit under olika titlar, visas här den första titeln.

Skogshuggning

Kommentarer (1)

Typ

romaner
Klicka här om du vill veta mer om författaren och om författarens övriga verk.
Pärmbild
Pärmbild
Olika pärmbilder visas stora om du pekar eller klickar på den lilla bilden.

Beskrivning

Efter begravningen av en självmörderska strålar människor samman som knappt sett varandra på ett kvartssekel. På sin kompromisslösa prosa skräder Thomas Bernhard inte orden när huvudpersonen uttrycker sitt ogillande av återseendet av sitt gamla umgänge och nykomlingar i en förment kulturell krets i 1980-talets Wien.

(Tranan)
Efter begravningen av en självmörderska tvingas en författare genomleva en outhärdlig kvällsmåltid hos makarna Auersberger, som tillsammans med sina gäster utgör gräddan av Wiens societet. Han sitter i sin fåtölj och kokar av hat och bitterhet mot det inbilska, obegåvade sällskapet som han trots allt själv är en del av.

Skogshuggning är österrikaren Thomas Bernhards uppgörelse med sitt hemlands kulturella elit, en skara som lyckades få förstaupplagan indragen direkt efter utgivningen. Men mitt i all ilska tränger också den svarta humor som gjort Bernhard så älskad fram. Hans monomana och skoningslösa sätt att skriva liknar ingen annans.

Thomas Bernhard (1931–1989) skrev en stor mängd romaner och dramer, och anses vara en av efterkrigstidens viktigaste europeiska författare. I hemlandet var han dock kontroversiell och omstridd. I hans testamente stod skrivet att inga av hans verk längre fick spelas, tryckas eller läsas upp offentligt i Österrike. Hans dödsbo har dock lättat upp detta förbud i efterhand.

(Tranan)

Personer, aktörer

Konkreta platser för händelserna

Exakt tidpunkt

Ämnesord

Originalspråk

Uppgifter om originalutgåvan av verket samt den första översatta utgåvan på svenska och/eller finska. Här visas också uppgifter om eventuella nyöversättningar och ibland även uppgifter om översättningar till andra språk än finska och svenska.

utgivningar

Första publikation

ja

Utgivningstid

Sidantal

261

Språk

Översättare

Namn

Utgivningstid

Sidantal

178

Språk

Översättare

Kommentarer (1 st.)

Romaani, joka on ryöpytys, vuodatus, vyöry, paasaus, ja ennen kaikkea musiikillinen. Se on kertojan tajunnanvirtaa, ajatusten koski, jossa pohjan muodot ja vastaan tulevat kivet aiheuttavat pyörteitä ja vellontaa. Thomas Bernhard (1931–1989) on Itävallan moderni klassikko, jonka vuonna 1984 alkujaan ilmestynyt Hakkuu : muuan mielenkuohu aiheutti skandaalin Wienin taidepiireissä. Katkera, myrkkyä sylkevä teos oli helposti luettavissa avainromaanina. Suoraviivaisesta omaelämäkerrallisuudesta kirjaa kuljettaa poispäin kuitenkin rakenne, sen toisteinen ja kiertävä proosa, joka hengittää kuin näyttämöesitys ja soi kuin klassinen musiikki.

Kertoja havainnoi tapahtumia, muiden sanomisia ja omia tuntemuksiaan kutsuilla, joihin on suostunut tulemaan, vaikka itse sitä ihmetteleekin, koska ei ole ollut järjestäjäpariskunnan kanssa tekemisissä pariinkymmeneen vuoteen. Hänen toinen ystävänsä on tehnyt juuri itsemurhan. Kertoja ei säästele sanojaan kuvatessaan sitä, millaisia kutsujen vieraat, Wienin taidepiirien Ihmiset, ovat: kauheita, kammottavia, vastenmielisiä, mauttomia, törkeitä. He pyrkivät olemaan "taiteellisia" sen sijaan että olisivat taiteilijoita.

Kertoja istuu laiskanlinnassa sivulle 110 asti, sitten siirrytään syömään ja lopuksi lähdetään kotiin. Teksti etenee ilman kappalejakoja tai lukuja, rytmiin täytyy vain tempautua ja antaa sen johdattaa. Päässä kiertävien, itsensä ympäri vellovien ajatusten kehät luovat kirjalle tyylin, joka kohoaa lopulta tekstin itsensä yli. Tässäkin inho paljastaa enemmän inhoajasta kuin inhon kohteista. Hakkuu oli ensimmäinen lukemani teos Bernhardilta, mutta ei varmasti jää viimeiseksi. Komeasta suomennoksesta vastanneen Tarja Roinilan jälkisanat valottavat kiinnostavasti teosta ja kirjailijan elämää.

"Kutsu on Joanan syytä, ajattelin, hän aiheutti tämän oikosulun, kuolleella on tämä vastenmielinen kohtalonisku tunnollaan, minä ajattelin, ja samalla ajattelin, kuinka mieletön ajatus se oli, mutta ajattelin sen yhä uudestaan, yhä uudelleen minä ajattelin tuon mielettömän ajatuksen – –" (s. 52)

Länk