Orolig barndom

Lauri är född utom äktenskapet. Hans far har överlåtit hans uppfostran till tant Björklund. Moderlösheten, motsatsen mellan det trånga, glädjelösa hemmet och den lockande, vida världen därutanför, konflikterna och striderna i de vuxnas värld ger pojkens tankar egna problem att syssla med. I hans själ bryts intrycken liksom i ett prisma. Författaren skildrar Lauris utveckling: hur han kommer att känna sig alltmer ensam och lösryckt, hur lekarna förlorar sin tjusning och blir grymmare, hur hans eget öde utformas med skärande bitterhet - och hur han till slut återknyter kontakten med verkligheten, när han väl återfunnit sig själv. Skildringen av den nioårige Lauri är genomförd med fin barnpsykologisk analys och lyrisk inlevelse, den är både utsökt och omedelbar.
Men författaren tecknar också med säker hand miljön och typerna kring Lauri och den gårdsplan som är hans livs lekplats. Tant Björklund, vars ömhetsbehov fullt tillfredsställs av den gula kanariefågeln Edith, hennes grubbelsjuke bror med hans ångestfyllda undergångsprofetsior, Åkar-Helminen, som odlar sin ensamma fylla för att i lugn och ro kunna grunna över världens gång, den »klassmedvetna» Lahtinen, som försöker uppträda som hänsynslös handlingsmänniska, Lauris livsbejakande far - alla är levandegjorda med kärv humor och mänsklig medkänsla.
»Orolig barndom» är en bok utan patos och konstruktioner. Författarens egna upplevelser ligger till grund för berättelsen, som på ett märkligt sätt fångar barnets värld och som samtidigt med fin iakttagelseförmåga inregistrerar den yttre verklighetens skiftande återspegling i barnets mottagliga väsen.

(baksidestext)