När mor hade dött

När mor dog, tänkte jag med fruktan på huru ledsamt mitt lif skulle bli, ty far tyckte jag inte så mycket om, och någon annan människa fans inte i gården än Stina, vår piga, och hon gjorde ännu mindre för mitt nöje än far. Det behöfdes ej större förseelse än att jag råkade få snöret att slinta från hjulet på hennes spinnrock, så grep hon genast tag i härfträet och skrek åt mig:
– Hålls härifrån! Behöfde du igen komma hit och göra illa? – – – Utag aga låta de honom växa upp och få honom sådan att han icke lyder någon människa, mumlade hon sedan för sig själf.