Det röda strecket

Händelserna berör tidpunkten kring den allmänna rösträttens införande i Finland, då även ödermarksborna nåddes av valagitation och upplysning, vars innebörd de inte alltid fattade. Socialdemokraterna pekade på småfolkets nöd och behovet av att denna effektivt avhjälptes, och vann ivriga anhängare.
Bokens huvudpersoner är Topi Romppanen och hans hustru Riika, två genuint finska typer. Författaren har kärleksfullt karvat ut sina gestalter i trärelief, de framstår för oss oändligt rörande i sin buttra trofasthet och naiva åskådning. Deras andakt inför allt det nya revolutionerande, som den politiska vändningen för med sig, är övertygande skildrad. Trots bakgrunden av glupande hunger och kriande brist, som gör att bokens grundfärger är rött och svart, glittrar här och där en gyllene humor. Många både gripande och dråpliga situationer rullas upp inför läsarens ögon.
Översättaren Olof Enckell nämner själv anspråklöst i sin efterskrift att den svenska tolkningen endast kan ge en bristfällig föreställning om originalet. Ingen kan ju begära, att man på ett så väsensskilt idiom som svenska skall kunna adekvat överföra alla de finska kostliga vändningarna i synnerhet i Topis repliker. Men Olof Enckell har valt ett språk och ett uttryckssätt som målar huvudpersonerna livslevande för våra blickar. Kärnan i Topi Romppanens väsen är genialt uppfattad och mästerligt återgiven.

(Baksidestext, Söderström 1946)