Bekännelser av ett seklets barn

Författarens alter ego, den unge lebemannen Octave, är en representant för en annan efterkrigsungdom än vår, den generation som såg jorden förödd efter Napoleonkrigen och som sittande på världens ruiner blickade ut över en framtid utan tro, hopp eller kärlek. I detta kaos var det lätt att bli blasfemiker och libertinist, för vilken det gällde att fånga stunden i flykten. Om man tänker sig en snillrik Francoise Sagan - om man kan det - får man en föreställning om den unge de Musset, sådan han framträder i denna roman. Om man bytte ut absinten mot whisky och lät huvudpersonerna vårda sina baksmällor på plagerna i Dieppe och S:t Tropez i stället för i Auteuils små värdshus, så skulle man absolut tro att det var vår tids öjämförligt desperata ungdom man läste om..."
Ruth Halldén i Dagens Nyheter

(baksidestext, Prisma 1962)
Mot bakgrund av "det sjuka seklet" med dess svårmod och omåttliga njutningslystnad skildrar den unge Musset sin tragiska kärlekshistoria med George Sand, en uppriktig bekännelse av en äkta romantiker.