Flykten från Karelen

Flykten från Karelen - Unto Seppänens roman "Evakko" i svensk översättning - ger en verklighetstrogen bild av karelarnas uppbrott under vinterkriget och deras smärtsamma insmältning i främmande miljöer. Kriget och dess verkningar på individuella öden har belysts i många romaner, men Seppänens är den enda som direkt behandlar karelarnas kollektiva ödesväg. Utgångspunkt är byn Kuultavainen på Karelska näset, vid sjön med samma namn, över vars yta numera "minnena pilar som snabba svalor". I mor Ullas yttrande: "Jag tänker på en avakuerad som på ett kors som bär sig självt", ligger kontentan av karelarnas erfarenheter. Men fastän de evakuerade från Kuultavainen blir så annorlunda bemötta än de själva med karelsk gästfrihet och i stolt medvetande om gränsfolkets traditioner. Det ligger ingen falsk patetik i Seppänens skildring. Han är karelare själv och upplever sitt ämne inifrån. Därför mjukas det också upp av den humor och slagfärdiga glättighet, som går som en ljus ränning genom det karelska folklynnet och ger tidningen Karjala anledning att skriva i sin recension: "bokens oerhörda betydelse ligger i att den, genom att avbilda allt detta, liksom stryker bort det bittraste och tyngsta." Också kärlekssagan mellan den karelska flickan Elvi och västfinnen Tauno är i sin knapphet varmt och vackert återgiven.