Den obefintlige riddaren

Italo Calvinos nya berättelse går i samma fantasifulla och spirituella stil som "Klätterbaronen". Kulisserna är denna gång hämtade från riddartiden. Charlemagne gör, ganska utled på jobbet, rutininspektion av sina paladiner utanför Paris' murar. När han kommer till Agilulf av ätten Guildivernes, som är iklädd fläckfri, vit rustning och befaller denna att lyfta visiret svarar han att han inte kan göra detta, därför att han inte existerar. Men trots detta fungerar Agilulf i kraft av sin starka vilja och väcker som paragrafryttare förargelse i medpaladinernas led. En rustning utan riddare kan förefalla insbustantiell som hjälte men författaren lyckas med det paradoxala konststycket att ge sin Agilulf ett slags snustorrhetens charm. Han lämnar armén och drar ut på vida färder för att rentvå sin dam, Sofronia, följd av sin vedersakare den dystre Torrismond och väpnaren Gourdoulou, en dråplig figur, som i motsats till sin herre existerar sig ovetande med följd att han envetet söker identifiera sig med omvärlden: ankorna, päronträdet, igelkotten och helst av allt med innehållet i vinflaskorna. Rentvåendet av Sofronia blir en äventyrlig historia. Agilulf försenas bland annat av den amorösa änkan Priscilla, han träffar också på graalriddarna, som företer likheter med vår tids ivriga zen-buddhister.