Bokens titel. Om boken utkommit under olika titlar, visas här den första titeln.
De underjordiska
Typ
romaner
Klicka här om du vill veta mer om författaren och om författarens övriga verk.
Olika pärmbilder visas stora om du pekar eller klickar på den lilla bilden.
Beskrivning
Med sin bok På drift bröt Jack Kerouac fram som den slagna generationens tolkare och helgon. I drivande hetsiga rytmer skrev han om den nya generationen på dess eget språk, sitt eget språk, som han skapat som uttryck för en ny tids ömsom koola ömsom heta pulsslag.
Nu fortsätter Kerouac sin skildring av The Beat Generation med en fint lyrisk berättelse om De underjordiska i San Francisco och den unge författaren Leos kärlek till den vackra negerindiandskan Mardou. Det är en besk, bitter, lyrisk, realistisk berättelse om kärleken vilsna vandring genom San Franciscos regnvåta, soliga, nattmörka gator. Och samtidigt historien om den generation av poeter, författare och konstnärer, för vilka det är en mycket viktigare angelägenhet hur man lever än varför.
Nu fortsätter Kerouac sin skildring av The Beat Generation med en fint lyrisk berättelse om De underjordiska i San Francisco och den unge författaren Leos kärlek till den vackra negerindiandskan Mardou. Det är en besk, bitter, lyrisk, realistisk berättelse om kärleken vilsna vandring genom San Franciscos regnvåta, soliga, nattmörka gator. Och samtidigt historien om den generation av poeter, författare och konstnärer, för vilka det är en mycket viktigare angelägenhet hur man lever än varför.
Jack Kerouac, som nu är trettiåtta år, är en av de ledande i San Francisco-renässansen. Han är av fransk-kanadensiskt ursprung och född i Massachusetts i öststaterna, där han tillbringade större delen av sina tidigare år. Han gick på Columbia College i New York och tillbringade sedan sex år "på drift" som sjöman, liftare, järnvägsarbetare och skrev, säger han, hela tiden allt som kom för honom. Hans första bok kom ut 1950.
(baksidestext, 1960)
---
Jack Kerouacs roman De underjordiska i översättning av Andreas Vesterlund och med efterord av Peter Glas.
De underjordiska är en av Kerouacs många självbiografiska berättelser som bara fått lätt förklädnad genom att de verkliga personerna har fått nya namn. Även platsen har bytts ut - från New York till San Francisco - annars är allt som sker precis vad Kerouac tyckte att han upplevde. Det hela utspelas 1953, under två månader när Kerouac genomlevde en kärleksrelation samtidigt som han festade hårt med vänner och bekanta.
Vänkretsen som porträtteras är "denna fantastiska nya förbryllande grupp underjordiska" som Adam Moorad (i verkligheten Allen Ginsberg) hade upptäckt och namngett. "De är hippa utan att vara tillgjorda, intelligenta fast inte töntiga, intellektuella som fan."
Gruppen har sina manér och poser: en "underjordisk typ" är inte alls öppenhjärtig och godmodig utan tvärtom "hal och hemlig", men så är de underjordiska också omöjliga att trycka ner, "de är de mest onedtryckbara i hela världen".
I denna känslomässigt karga miljö träffar huvudpersonen Leo Percepied (Kerouac) den väna, fina flickan Mardou Fox (Alene Lee).
Mardou är "svart överklass", delvis också indian, hon är "ung, sexig, slank, mystisk, hip". Hon är alltid sofistikerat klädd, till exempel i märkliga byxor och med fötterna i sandalremmar, medan Leo beskriver sig själv som "en stor gladlynt huligan" som kan vara så tölpigt klädd att han kan ha en "riktigt anstötlig o-Beach-aktig skjorta".
Så visst är de till det yttre ett omaka par. Ändå fungerar de fint ihop. Mardou är "den enda tjejen jag nånsin känt som verkligen kan förstå och sjunga bop" och bop, alltså den improviserade bebopjazzen à la Charlie Parker, är Leos högst älskade musikform, så här har paret en trivsam, rent ut sagt underbar mötesplats. De kan också konsten att småprata tillsammans om allt möjligt. De har så likartade tankar, de "ser samma sak".
Sådan är upptakten till denna smärtsamt vackra kärlekshistoria. Ingen kan som Kerouac berätta som det är, som det faktiskt är, utan skygglappar, utan självcensur. Han är inte det minsta rädd för att avslöja sina egna tillkortakommanden.
Och Mardou (Alene) stannar i läsarens minne för evigt.
(Bakhåll, 2024)
(baksidestext, 1960)
---
Jack Kerouacs roman De underjordiska i översättning av Andreas Vesterlund och med efterord av Peter Glas.
De underjordiska är en av Kerouacs många självbiografiska berättelser som bara fått lätt förklädnad genom att de verkliga personerna har fått nya namn. Även platsen har bytts ut - från New York till San Francisco - annars är allt som sker precis vad Kerouac tyckte att han upplevde. Det hela utspelas 1953, under två månader när Kerouac genomlevde en kärleksrelation samtidigt som han festade hårt med vänner och bekanta.
Vänkretsen som porträtteras är "denna fantastiska nya förbryllande grupp underjordiska" som Adam Moorad (i verkligheten Allen Ginsberg) hade upptäckt och namngett. "De är hippa utan att vara tillgjorda, intelligenta fast inte töntiga, intellektuella som fan."
Gruppen har sina manér och poser: en "underjordisk typ" är inte alls öppenhjärtig och godmodig utan tvärtom "hal och hemlig", men så är de underjordiska också omöjliga att trycka ner, "de är de mest onedtryckbara i hela världen".
I denna känslomässigt karga miljö träffar huvudpersonen Leo Percepied (Kerouac) den väna, fina flickan Mardou Fox (Alene Lee).
Mardou är "svart överklass", delvis också indian, hon är "ung, sexig, slank, mystisk, hip". Hon är alltid sofistikerat klädd, till exempel i märkliga byxor och med fötterna i sandalremmar, medan Leo beskriver sig själv som "en stor gladlynt huligan" som kan vara så tölpigt klädd att han kan ha en "riktigt anstötlig o-Beach-aktig skjorta".
Så visst är de till det yttre ett omaka par. Ändå fungerar de fint ihop. Mardou är "den enda tjejen jag nånsin känt som verkligen kan förstå och sjunga bop" och bop, alltså den improviserade bebopjazzen à la Charlie Parker, är Leos högst älskade musikform, så här har paret en trivsam, rent ut sagt underbar mötesplats. De kan också konsten att småprata tillsammans om allt möjligt. De har så likartade tankar, de "ser samma sak".
Sådan är upptakten till denna smärtsamt vackra kärlekshistoria. Ingen kan som Kerouac berätta som det är, som det faktiskt är, utan skygglappar, utan självcensur. Han är inte det minsta rädd för att avslöja sina egna tillkortakommanden.
Och Mardou (Alene) stannar i läsarens minne för evigt.
(Bakhåll, 2024)
Huvudpersoner
Konkreta platser för händelserna
Originalspråk
Uppgifter om originalutgåvan av verket samt den första översatta utgåvan på svenska och/eller finska. Här visas också uppgifter om eventuella nyöversättningar och ibland även uppgifter om översättningar till andra språk än finska och svenska.
utgivningar
Namn
Utgivningstid
Sidantal
111
Språk
Översättare
Namn
Utgivningstid
Sidantal
169
Förlag
Språk
Översättare
Lisätietoja
Första svenska upplaga 1960. Första upplaga i denna översättning 2024.