Elden och döttrarna

"En eftermiddag fanns han plötsligt. Alldeles stillamellan syrenen och vinbärsbusken". Haren som inte hann komma med i Lars Gustafssons förra diktsamling men som nu blir den inledande dikten i hans nya, inneslutande, kompletterade bok. För dikterna har fortsatt att komma, att pocka på sin plats i den förra samlingens fruktbara men ännu inte avslutade sammanhang. Logonauten har fortsatt att berätta sina yrselframkallande historier och poeten har fortsatt sina strövtåg, på bokmässan i Göteborg eller bland Västmanlands sjöar, bland Roms katakomber eller i Stockholms tunnelbana, lika nyfiket och undrande, muntert och vemodigt. Dikterna visar upp hans fynd, en återfunnen skridsko i en potatisåker, en handstickad grå tröja ur rumstidens djup eller vågen av värme från ugnsluckan i bageriet i Norberg. Det är dikter avkosmisk distans och hjärtskärande närhet, av mildaste sommarnattsljus men med rysningen av en avskedsvind. Och någonstans faller snö över nordatlantiska vatten och ses av ingen. Men just sådant ser han, poeten.