Löparna

Löparna kallas den gammaltroende ryska sekt som inte erkänner någon kyrklig eller världslig överhet, eftersom de båda är i Antikrists händer. Som lär att det enda människan kan göra för att rädda sin odödliga själ och frälsa världen från ondo är att befinna sig i ständig rörelse, aldrig slå sig ner och låta sig inordnas. Att dö namnlös, i främmande land. Att löpa. Löparna utspelar sig i vår samtid. Här är rörelsen tvärtom grundvalen för den bestående ordningen. Hur hon än löper kommer människan inte längre undan, varken sig själv eller den ordning hon är en del av. I Olga Tokarzcuks nya roman är människorna fullt upptagna med sina egna eller varandras försök att försvinna. Scenen är vår kontinent - en värld formad av människans egen besatthet av att se. Se för att förstå, se för att njuta och se för att behärska. De är kringskurna av gränser de bär in på sina bara kroppar, gränser som generationer av kartritare, anatomer, pornografer och organpreparatörer bidragit till att befästa lika omutligt som passkontrollanterna på en modern flygplats. I Tokarczuks roman möter vi dem alla: de sedda och de osedda, de flyende och de vakande. Men var finns löparna idag? Och hur många är de?