Madonnan vid Nilen

Madonnan vid Nilen är en dramatisk historia som utspelas på en flickskola i de rwandiska bergen 1973. Skolan med det koloniala namnet Notre-Dame du Nil delar namn med en staty av Jungfru Maria som står vid Nilens källa i närheten. På internatskolan kommer det stora flertalet elever från majoritetsfolket hutu och de övre samhällsskikten i det självständiga Rwanda, men genom två av dem, Virginia och Veronica, närmar sig Mukasonga vad det innebar att vara tutsi i en hutudominerad skol­miljö utsatthet, förtäckta hotelser och trakasserier, inte minst när Gloriosa, som är dotter till en hutuminister, är i närheten.När Gloriosa vid en utflykt till statyn får för sig att madonnans raka, lilla näsa är en typisk tutsi-­näsa och bestämmer sig för att åtgärda detta, tar berättelsen en tragisk vändning, som också kan läsas som ett förspel till det som komma skulle. Med sitt giftiga tal om tutsierna som »parasiter«, »orena« och »avfall« visar Mukasonga hur viktigt språkbruket är och att folkmordet inte upstod ur ett vakum.