Den violetta döden

Gustav Meyrink är idag mest känd för romaner som Golem, Det gröna ansiktet och Valborgsmässa. Men det var som novellist han först gjorde sig ett namn. Han debuterade 1901 i tidskriften ”Simplicissimus”, och där fortsatte han att förnöja läsekretsen med märkliga historier av vitt skilda slag. Han visade sig vara en spetsig och spefull satiriker men hade också sinne för det groteska, makabra, sällsamma och fantastiska. Samhällskritiken är tydlig, men Meyrink uppträder också som skräckromantiker med ockulta intressen. Samtidigt som han hejdlöst raljerar med militarister, nationalister och kälkborgare öppnar han för tillvarons mysterier och dolda dimensioner. Han är satiriker och esoteriker i en och samma person. Ibland kan man få E.T.A. Hoffmann i tankarna, men redan samtiden fann dessa historier så speciella att man helt enkelt valde att beskriva dem som ”Meyrinkska”.