Is

Språket i Anna Kavans Is är som en dröm, återgiven under pressen av en verklig katastrof. En modern brittisk klassiker av en författare vars rykte i världslitteraturen bara vuxit med åren.

I översättning av Disa Törngren och med ett nyskrivet förord av Helena Fagertun.


ANNA KAVAN [1901–1968] var en brittisk författare och konstnär. Hon föddes som Helen Emily Woods, publicerades först under sitt namn som gift, Helen Ferguson, men antog från och med 1939 namnet Anna Kavan. Många av hennes verk gavs ut postumt och hon har hyllats av författare som Doris Lessing, Anaïs Nin, Jean Rhys och J. G. Ballard.

(Modernista)

- - -

Anna Kavans Is lever sannerligen upp till omdömet Nobelpristagaren Doris Lessing gav romanen: "Liknar ingenting annat." Den utspelar sig i den nukleära vintern efter ett atomkrig, då ny istid råder på jorden. Vi följer bokens berättare och en "väktare" på jakt efter ett skört väsen, en "flicka" med "albinohår". Sökandet ter sig alltmer hallucinatoriskt, vi vet varken var vi är eller vad vi känner. Färden går genom ett land ockuperat av främmande militär makt, men det största hotet är naturen själv, vars väggar av is breder ut sig över världen.

När Anna Kavan mottog The Brian Aldiss Science Fiction Book of the Year Award 1967 för Is krävdes en särskild reservation vid motiveringen, eftersom boken låg "närmare Jean Cocteau än Arthur C. Clarke". Kavan hade aldrig haft för avsikt att skriva någon SF-roman. Språket i den här boken liknar snaraste en skrämmande precis återgivning av en dröm, drömd under pressen av en verklig katastrof. Beröringspunkter finns med Franz Kafka och Kavans författarskap i stort har jämförts med Virginia Woolf, Sylvia Plath och Djuna Barnes. Is är en brittisk klassiker av en författare vars rykte i världslitteraturen bara växer med åren. Här i svensk översättning av Disa Törngren med förord av Helena Fagertun.

(Modernista)