Det började så oskyldigt med diskbänken

Solja Krapu är en mästare på att beskriva vardagens små och stora bekymmer, händelser och sammanhang. Hon diktar om stormarknadens ombyggnad, skolvardagens tristess, behovet av att någon gång få åka på konferens. Hon skriver om inredningsdrömmar över en kopp kaffe tillsammans med väninnan, som helt tappar fotfäste i verkligheten och svävar ut till drömmar där dyra soffor ratas för att de inte passar till det nordiska ljuset. Igenkänningsfaktorn är hög, men hos Solja blir vardagens banaliteter till lustfyllda äventyr och framställningen görs med stor finess.

Solja Krapu romandebuterade 2005 med Mogen för skrubben, hon är också aktuell med sin andra barnbok Lille Ville (2005). Hon är tvåfaldig mästare i Poetry Slam, har givit ut två diktsamlingar tidigare, Stenar och moln (Ristade original, 1993), Jag behöver busschauffören (2002). För barnboken Jag behöver lillebrorsan (2002) belönades hon med Slangbellan, Sveriges författarförbunds pris till årets mest lovande barn-/ungdomsboksdebutant.

"...lyckas hon ringa in tillvaron på ett sätt som är väldigt skönt på ett vardagsfilosofiskt sätt, som är väldigt tillbakalutat och som leder till igenkänning...man skrattar ijhäl sig ibland."

"En väldigt bra bok som förtjänar att möta en stor publik" Yukiko Duke, SVT Gomorron Sverige

"Hon är klockren, hon skriver sådana texter jag själv skulle vilja skriva: en skön vardagsfilosofisk ton med maximal igenkänning" Fredrik Lindström, DN