Magnus Merriman

Magnus Merrimans tidiga liv var händelselöst, utom för sådana barnaårens vanliga händelser och utvikningar, som visserligen kunde förstoras till speciell bytedelsefullhet av vem som helst som har en älsklingssats att bevisa, men som i själva verket inte voro av större intresse. Den enda anmärkningsvärda draget i hans ungdomliga utveckling var en märkvärdig förändring i hans temperament, som inträffade när han var tolv eller tretton år gammal. Till dess hade han varit överdrivet känslig, lättstött och olycklig. En oregerlig fantasi hade gjort honom lättskrämd, under det en blandning av lättja och falsk blygsamhet åstadkommit en själslig tillsnördhet, som naturligt nog satte sin prägel på hans lynne. Men plötsligt, liksom om han väntat på sitt målbrott innan han tog till orda på allvar, blev han en ledare bland traktens barn, och i det han ådagalade en talang för skrän och vulgaritet som ingen tidigare misstänkt hos honom, tog han sin hämnd på ödet genom att tyrannisera de yngre bröderna till pojkar som tidigare plågat honom själv. Samtidigt började hans hjärna visa livstecken, och han lade i dagen en överflödande allmän förfarenhet av de ungdomliga slag som så ofta betraktas som preludiet till en lysande mognad. Men den hastighet, med vilken barnaårens skygghet förbytts i övergångsårens häftiga glöd, gav föga löfte om framtida stadga.