Duo

I Duo, som skrevs i början av 30-talet, möter vi Colette på höjden av sitt konstnärskap. I denna lilla subtila roman om ett gift par som upplever några laddade dygn under en påskferie i Sydfrankrike, händer det inte så mycket i yttre bemärkelse men desto mer i inre.
När Michael genom en tillfällighet får reda på att hans hustru har bedragit honom med en vän, brister något inom honom och han blir som ett hjälplöst, övergivet barn. Alice är av hårdare, livsdugligare virke och hon mobiliserar hela sin kvinnliga förmåga för att rädda deras kärlek från meningslös förintelse. Den alltmer tryckande atmosfären av tystnad och trevande förklaringsförsök känner man inpå bara huden. Colette vet inte bara allt om det kvinnliga psykets innersta skrymslen, som hon belyser med spirituell insiktsfullhet, hon är minst lika skarpsynt när det gäller mannen. Med lyhört sinne för nyanser flätar hon dialog kring inre monolog och tecknar gestalter och ting med etsande visuell skärpa. I små snabba återblickar ger hon oss bakgrunden till det aktuella skeendet samtidigt som hon för det psykologiska dramat fram till den tragiska upplösningen, som trots allt känns befriande.