Bokens titel. Om boken utkommit under olika titlar, visas här den första titeln.
På bio
Typ
romaner
Klicka här om du vill veta mer om författaren och om författarens övriga verk.
Beskrivning
"Inte sällan ringlade sig kön ut på gatan, och då kunde det gå så att när man äntligen kom fram till kassan, hade den sista biljetten just sålts. Det var så man kunde gråta, och ibland var det så man grät. Men det fanns knep. Mitt hette direktör Pedersen. Han bodde på Kämp, ringde därifrån och talade danska - trodde han. Oftast trodde damen i kassan det också."
Teatermannen och författaren Bengt Ahlfors minns sin barndoms biografer och de filmupplevelser han varit med om: Zorro på Aula, Tarzan på Degerö eller Fyrtornet och Släpvagnen på Scala. Han skriver om gestalter han följt med i flera olika filmversioner och om berättelsens mysterium som alltjämt finns där, mitt bland digitala explosioner i dagens biopalats. Hans bok är en innerlig kärleksförklaring till filmen och till den magiska stämning som tänds när ljuset släcks i salongen.
"Eftersom filmen inte blev mitt yrke kan jag fortfarande låta mig förföras på bio, naivt och känslomässigt. Åtminstone ibland, åtminstone nästan. Som på söndagsmatinéerna på Maxim. Inte sällan ringlade sig kön ut på gatan, och då kunde det gå så att när man äntligen kom fram till kassan, hade den sista biljetten just sålts. Det var så man kunde gråta, och ibland var det så man grät. Men det fanns knep. Mitt hette direktör Pedersen. Han bodde på Kämp, ringde därifrån och talade danska - trodde han. Oftast trodde damen i kassan det också."
(Schildts & Söderströms)
Teatermannen och författaren Bengt Ahlfors minns sin barndoms biografer och de filmupplevelser han varit med om: Zorro på Aula, Tarzan på Degerö eller Fyrtornet och Släpvagnen på Scala. Han skriver om gestalter han följt med i flera olika filmversioner och om berättelsens mysterium som alltjämt finns där, mitt bland digitala explosioner i dagens biopalats. Hans bok är en innerlig kärleksförklaring till filmen och till den magiska stämning som tänds när ljuset släcks i salongen.
"Eftersom filmen inte blev mitt yrke kan jag fortfarande låta mig förföras på bio, naivt och känslomässigt. Åtminstone ibland, åtminstone nästan. Som på söndagsmatinéerna på Maxim. Inte sällan ringlade sig kön ut på gatan, och då kunde det gå så att när man äntligen kom fram till kassan, hade den sista biljetten just sålts. Det var så man kunde gråta, och ibland var det så man grät. Men det fanns knep. Mitt hette direktör Pedersen. Han bodde på Kämp, ringde därifrån och talade danska - trodde han. Oftast trodde damen i kassan det också."
(Schildts & Söderströms)
Ämnen och teman
Personer, aktörer
Platser för händelserna
Originalspråk
Textutdrag
De gav sig av i gryningen. Det var första gången han fick vara med på en jakt tillsammans med de vuxna männen och han nynnade förväntansfullt. Solen glimmade i trädens löv och daggen kylde fotsulorna när de gick ner mot dalen, där villebrådet rörde sig.
Uppgifter om originalutgåvan av verket samt den första översatta utgåvan på svenska och/eller finska. Här visas också uppgifter om eventuella nyöversättningar och ibland även uppgifter om översättningar till andra språk än finska och svenska.