Knektens dotter
Samtida recension
Resonerande bokkatalogen gavs ut av Statens biblioteksbyrå mellan åren 1923-1961 och av Skolstyrelsens biblioteksbyrå mellan åren 1962-1988. Den delades ut som bilaga till Svenskbygden. Tidningen innehöll korta recensioner av ny, svenskspråkig litteratur och användes som hjälpmedel vid bibliotekens bokval.
Recension i Resonerande bokkatalog
Upphovsman
Utkommit i nummer
1/1985
Recension
Det här är berättelsen om mjölkpigan som blir gift med den rika baronen. Tiden är 1800-talets början och boken är en fristående fortsättning på "Eken vid skiljevägen" som kom ut för ett per år sedan. Det är sin egen släkts öden som Anna Sparre berättar om med stöd av gamla dagböcker och brev, och en värld av svunnen glans och prakt träder fram. Fattigdom, nöd och elände kan man bara ana sig till och de svåra sociala motsättningar som måste ha funnits ser man knappt skymten av. De problem i fråga om människorelationerna som man väntar sig av det omaka äktenskapet, de skildras inte. Kulturhistoriskt intressanta detaljer kommer i skymundan för det ytliga berättandet. Mjölkpigan, knektens dotter som blev friherrinna, är bara präktig och välanpassad i alla situationer.
Bland det bästa i boken är de glimtar av svensk sommar och natur i nära nog paradisiskt tillstånd som författarinnan lyckats få in mellan myckenheten av händelser. Och slutet! Här kommer äntligen den dimension av verklighet in som man saknat boken igenom: när familjens yngsta dotter dör, till stor sorg för alla, då medger ju också Anna Sparre, om också indirekt, att inte alla sagor slutar lyckligt.
Bland det bästa i boken är de glimtar av svensk sommar och natur i nära nog paradisiskt tillstånd som författarinnan lyckats få in mellan myckenheten av händelser. Och slutet! Här kommer äntligen den dimension av verklighet in som man saknat boken igenom: när familjens yngsta dotter dör, till stor sorg för alla, då medger ju också Anna Sparre, om också indirekt, att inte alla sagor slutar lyckligt.