Dikter (av Catullus)

Såsom en huvuduppgift för sin tolkning av den romerska lyrikern anger översättaren att den på en modern läsare skall göra samma intryck som originalet engång gjorde på skaldens samtida. Denna vanskliga uppgift – det ligger dock tvåtusen år emellan – vill han lösa bl.a. genom att oförbehållsamt använda moderna ord och vändningar, även sådana som tillhör språkets lägsta skikt. I metriskt avseende är han mindre modern: han efterbildar, visserligen med många friheter, de antika versmåtten. De anslutna förklaringarna är knappa och trots det i några fall onödiga – läsarna uppmanas dessutom av översättapen att i första hand inte alls läsa dem – men de kompletteras av den förtjänstfulla inledningen.
Det torde kunna sägas att den nya Catullusboken icke fördunklat Elias Janzons tolkningar från 1890-talet; det är de som återfinnes t.ex. i Schücks Världslitteraturen i urval och översättning 1.