De två vägarna

De två vägarna, prosa i urval är en samling noveller och prosaavsnitt, som i sin jämna konstnärliga halt är representativ för författarens utveckling intill denna dag. Kännetecknande för Parland är hans stränga krav på formuleringens estetiska och artistiska fullödighet, ett krav som är uppfylt redan i hans första prosabok Dusch (1936). Här möter man hos den helt unge författaren samma spekulativa läggning som i hans senare böcker, samma förmåga att väva ihop novellväv med drömmens och fantasiflyktens brokiga ränning som inslag. Barnet som lever i ett drömförbund med kosmos, den vuxna mänskans sökarväg i tillvarons förvirrande labyrint av robotexistenser och mekanisk kultur, är ett tema som blir allt mera angeläget och allt mera fördjupat med åren. Få författare i finlandssvensk litteratur har så samtidigt verkligt och subtilt som Parland i novellen »Herrar till ett jordklot» kunnat skildra barns hugskott och infall. Allt som sker bottnar i mänskans ångestberedskap och främlingsskap i den realistiska verkligheten. En linje som för tanken till en av mekaniseringens stora vedersakare i modärn litteratur: Aldous Huxley.