Livsdagen lång

Denna berättelse handlar till en början om en yngling på 800-talet, som skickas ut i världen för att uppfostras och göra sin lycka. I ett kloster i Alperna träffar han en ung flicka av okänd börd, "Den tredje jungfrun", som han försöker stämma möte med. Hur detta går skall inte avslöjas, men hans fortsatta tillvaro blir flykt och sökande efter Den tredje jungfrun. Under den händelseladdade handlingens lopp möter vi honom i ständigt nya skepnader fram genom århundradena. Under tidernas gång - under sin långa livsdag - möter han Den tredje jungfrun under olika namn för att snart förlora henne ur sikte och återfinna henne på nytt.
"Livsdagen lång" är alltså en kärleksroman, gäckande och lockande i sin skildring av längtan och dröm. Romanen kan läsas som en saga, byggd på folkvisemotiv. Den kan också ses som en intensiv och gnistrande kvick skildring av stämningar och rörelser i Europa under olika tider och som en spegling av vår egen tid i det längesedan försvunna: människans otrygghet, tvekan, vilsenhet och lidelse.
"Livsdagen lång" ger en gobeläng av brokiga bilder ur Europas historia. Liksom de stora mästarnas vävnader hölls samman av deras säkra komposition och konstnärliga vilja, så formar sig denna stora roman till en fast och sammanhängande berättelse. Den lätta skiftningen mellan tidsåldrar och miljöer fram till vår egen tid rymmer både lekfullt mördande satir, sensuell värme, och en stark och lidelsefull protest mot de negativa makterna i livet och inom oss själva.
"Livsdagen lång" är en i yttre mening spännande roman men att läsa den blir också en rikt andligt äventyr.

(Baksidestext, Bonniers 1964)

Det börjar på 800-talet.
Immo söker sin käresta Astalda bakom klostermurarna. Han dyker upp under andra namn, Donatus, Donato, Corsant, René de Bresse, under de följande århundradena ständigt på jakt efter kärleken – som även byter namn, till Gisela, Yolande, Adèle. En kärlek som ständigt gäckas. Sista gången på torget i Bordeaux 1548. Där skymtar ett av världslitteraturens stora namn, Michel de Montaigne.
Som en symbol för tiden, som är en annan huvudperson i denna märkliga berättelse, flyter den stora floden som skördar sitt offer. Den har namnet Rhenus.
Under regniga kvällar konsilieåret 1962 i Rom växer en bred skildring fram från olika århundraden. En dialog mellan Berättaren och vännen Historikern blir till en ”legering av roman, självbiografi och essay”. Det är inte en historisk roman utan en berättelse byggd på visst historiskt material. Författarens tolkning börjar där historikerns forskning slutar.
Livsdagen lång är Eyvind Johnsons mest personliga bok – en bok som kommer att bevara sin attraktion som en av de mest fängslande i hans författarskap.

(Baksidestext, Atlantis 1990)