Jansson, Henrik

Med egna ord: jag hade två tonårsdrömmar. Den ena var att bli rockmusiker. Den andra var att bli författare. Sedan tycker jag att jag aldrig egentligen medvetet valt att bli författare ändå, det hände på något sätt bara. Och visst, jag är glad över att det hände. Och det som intresserar mig när jag skriver är helt enkelt tidlösa teman, som människorelationer. Kärlekens fram- och baksidor. Relationer mellan generationer (far-son, t ex). Sådant. Jag plockar sönder egna upplevelser, känslor, minnen i små fragment, och bygger upp dem på nytt i nya skeenden, enligt romanens krav. Det som sker i böckerna har inte hänt mig, men det bygger ändå ofta på mina upplevelser av saker som hänt mig.

Att skriva är inte det finaste eller viktigaste i livet, men för mig
känns det i varje fall ofta nödvändigt. Det är ett sätt att besvärja
förvirringen, och jag är lycklig de gånger det fungerar. Allt jag skriver,
hur mörk ytan än kan te sig, syftar mot ljuset och försoningen.

SMAKSAKER:

Jag känner inte riktigt för att så mycket gå in på det där. Niklas Rådströms bok "Ängel bland skuggor" fick mig dock i tiderna att gråta. Raymond Carver och Kjell Askildsen är för mig två höjdare, verkliga novellmästare som jag älskar att läsa, trots att jag samtidigt blir nästan avundsjuk på deras briljans. En spännande plats är Island. Saker som väcker min irritation är den utveckling vårt samhälle (också på det globala planet) under de senaste åren genomgått: att de fattiga blir allt fattigare och de rika allt rikare. Själv upplever jag mig i det stora hela som tämligen priviligierad, också om osäkerheten pga frånvaro av månadslön naturligtvis ibland känns av.

Biografiska uppgifter

Henrik Jansson (f. 1955) är hittills mest känd som prosaist. I sina brett upplagda romaner från 2007 och 2010 behandlar han trender (läs orättvisor) i vår tids Finland, möjligheterna att existera som autentisk individ, svårigheterna att agera konsekvent politiskt. Samma tematik glimtar fram i novellerna, men där är de närmaste relationerna mest i fokus, till den älskade, till ett barn eller en förälder. I de tidiga prosaverken behandlas också konstnärskapets aspekter, ofta med en sensibel och trotsig språkanvändning, där den bearbetade syntaxen blir en del av substansen.

Kortromanen Godnatt treans spåvagn har ett poetiskt anslag och en självbiografisk ansats. Nattsmycken från 1993 förvaltar detta och för det vidare till Blues för Bimba, som är en samling prosalyriska impressioner från ett förhållande. Alla dessa linjer tycks sammanstråla i den första renodlade diktsamlingen, Brev till min K, som är brev till en kvinna, en käresta, en kamrat. Dikterna skriver fram kärlek och vrede, de är djupt personliga, men också kraftfullt representativa utsagor om sin tid.

Henrik Jansson verkar också som kritiker, kolumnist och lärare i litterärt skapande. Två av hans romaner är översatta till finska.

Läscentrum

---

föräldrar: Paul och Margareta Jansson

frilanskritiker, ledare för skrivarkurser, litteratur- och rockkritiker i Vasabladet och Hbl.Har skrivit krönikor och kolumner för Hbl.

studier: Efter studentexamen litteraturstudier vid Åbo Akademi; FK 1980, FL 1984, FD (i litteraturvetenskap) 1987 på ämnet "Per Olov Enquist och det inställda upproret". Därefter forskningskarriären avslutad.

priser: Svenska litteratursällskapets pris 2004

intressen vid sidan av litteraturen: idrott, musik, film, människorelationer och det mänskliga psyket. Överlag sådant som hör ihop med existensens mysterier.

Mera uppgifter om författarens verk

Avhandling
Per Olov Enquist och det inställda upproret. Äbo Akademi 1987

Översättningar ur Henrik Janssons produktion
Hyvää yötä kolmosen raitiovaunu (roman, 2001; Godnatt treans spårvagn i Torsti Lehtinens finska översättning)
"Sivuhuomautus", lyrisk kortprosasvit (i finsk översättning av Torsti Lehtinen); Parnasso 8/1992, i TurSa 11.11 1995

Nybearbetade utdrag ur Nattsmycken och Blues för Bimba sammanställda i helhet (finsk övers. Torsti Lehtinen); Tuli & Savu 3/1999
Bearbetad, novellistisk version av texten "Corinne"; till ungerska av Mervel Ferenc i antologin Fehér Éjszakák (finlandssvensk novellistik, förlaget Mentor) 1999

Av Henrik Jansson översatta texter
Översättning av Torsti Lehtinens essä "Homo Epiroticus" (finska-svenska), publicerad i FNT under hösten 1995
Översättning av Jaakko Heinimäkis helgonlegender "Pieni mies jalustalla. Kertomuksia pyhimyksistä ja sankareista" samt "Pyhiä Naisia ja muita pyhimysesseitä" (finska-svenska) för förlaget Like, 1998
Översättning av Tapani Kinnunens dikter till Tuli & Savu, hösten 1999
Översättning av Torsti Lehtinens pjäs "Jano" (finska-svenska), 2000

Noveller, dikter, sångtexter, manuskript, kolumner i ett flertal publikationer sedan år 1976, m.m.:
Livet är en fest (Åbolands kulturråd 1976).
Det yttersta sveket, Tavastgatan 22 (antologi) (Åbo Akademis studentkår 1980).
Gruppen hette No c:o (Folkjournalen 1/1981).
Tre till Cecilia (Horisont 1/1983)
Sex pusselbitar (Folkjournalen 1/1983).
En järnnäve kring min hals (i serien Hjärtpunkter - Författare om sitt skapande, i Hbl 10.7.1988).
Femte boken (Finlands Svenska Författareförenings 70-årsskrift, 1989).
Om att besvärja förvirringen (Narrskeppet : ombord på Konstantin Simonov, Bra Böcker 1992).
Jag (Kontur 2/1992).
Epilog (Horisont 2/1992).
Bilen och dockan (Horisont 2-3/1993).
Så snart du börjar tala om kärlek (Finsk tidskrift 2-3/1995).
En illusion förvandlad (Turku retkeni, Lounais-Suomen kirjailijat 1996).
Kohtaaminen teatterisillalla (Berättelse till Jan-Erik Anderssons permanenta konstverk på teaterbron i Åbo av Henrik Jansson, Jan-Erik Andersson, Markku Into och Reijo Mäki, 1997).
Idag är dina ögon öppna (Octavia 1/1998).
Att skriva om kärlek (Leva skrivande, Söderström 1998).
Återkomst (Jokasyksyinen levottomuus, Lounais-Suomen kirjailijat 1999).
Osynlig (Anders glada sångballong, CD, Grönmusik Anders Grönroos 2000).

Övrigt deltagande i det litterära livet
uppläsningar, seminarier, lektörs- och läraruppdrag, jurymedlemskap, förtroendeuppdrag, föredrag

Textutdrag

Ur Godnatt treans spårvagn
----
Nu ser jag alltsammans så svidande tydligt. Hur pojken och hans vita björn en morgon bara går åt olika håll, långt bort från varandra, och hur den vuxna mannen en kväll på nytt skymtar sin stig till mötesplatsen. Den är bara ett kort ögonblick, stigen och hela skogen, och den lovar heller aldrig mer. Men jag ser bilen som rusar emot oss, och vet till slut vad jag vill ha; för allt jag begär Agneta är att få ta din hand och leda dej längs stigen. In i det innersta, det jag aldrig tidigare vågat.

Det är inte märkligare än så. Sirenernas tystnar, och jag återhör suset från min förtrollade skog; förstår att en liten pojke och hans vän alltid, vad som än händer, har rätt att leka där. Förstår att du och jag. Gläntan är synlig för den som vill, om än dold av buskar och tid. Den är det finaste jag har, en öppen viskning: Agneta. Agneta.

Och ett av träden kallar speciellt tydligt på mej, utan att nånsin byta ton. Efter att ha nått fram lutar jag huvudet mot stammen, koncentrerar mej ännu mer, och ser treans spårvagn rulla förbi. Dess nos är vänligt nyfiken och gul, och jag vinkar men önskar den här gången inte godnatt. Vi ses igen, säger jag istället, jag tror du hör mej nu. Samtidigt gör måsen en ny dykning. Kattungen vaknar, och kryper upp i min famn. Ingenting är som jag trodde, men allt är på riktigt.

Här klär vi av oss vår ensamhet.

Källor och hänvisningar

Ett stycke finlandssvensk litteraturhistoria (Sahlgrens, 2001)
Författaren själv (Förlags Ab Wiken, 1993)
Stenwall, Åsa: Den förvirrade äventyraren (Schildts, 1997)

Med barnet som ankare / Bror Rönnholm Åbo underrättelser 23.9.2005 , s. 5
Jansson ger ut novellsamling : det har varit lätt och njutningsfullt att skriva Min dotter Näckros, säger Henrik Jansson / Göran Storfors Åbo underrättelser 8.9.2005 , s. 5
En man med rutiner : åldern kommer inte över en natt : Man hinner vänja sig, säger Henrik Jansson, som fyller femtio i morgon / Hanna Hjelt Åbo underrättelser 19.3.2005 , s.9