Den helige syndaren

I denna raffinerade lilla roman i medeltidsmiljö ger oss Thomas Mann Oidipussagan i helgonlegendens form. Författaren skrev i sin redogörelse för sitt arbete med "Doktor Faustus", där anekdoten är återgiven: "Den behagade mig så att jag i första ögonblicket umgicks med tanken att frånta min hjälte motivet och göra en särskild liten arkaisk roman därav." Det är denna plan som har förverkligats i "Den helige syndaren". Alla ingredienserna finns kvar, men med den virtuosa tillredning och smaksättning som Thomas Mann behärskar till fulländning, så att läsaren till sin överraskning finner sig djupt gripen och road av en berättelse, som i en annan form kanske skulle ha haft rakt motsatt verkan. Det behöver inte sägas att alla de intellektuella och moraliska motiv som är latenta i Thomas Manns författarskap, incesten, ondskans problem, "demonin", intellektualismen contra "enfalden" i biblisk bemärkelse, etc. gång på gång tangeras och ställs i strålkastarbelysning av den självlysande stilen. "Der Erwählte", som boken heter i original, är skriven på ett konstfärdigt, lätt arkaiserande språk, men den tolkning som översättaren framlägger torde fylla uppgiften att göra den tillgänglig för en större allmänhet. "Den helige syndaren" framstår även i sin svenska dräkt som en av Manns mest omedelbart charmerande berättelser.

(baksidestext)