Vattnet i rännstenen

Helmi Hämäläinen framstår allt mer som det främsta namnet i den falang av kvinnor, som fått en förgrundsställning i den intressanta unga finska litteraturen. Som de flesta författare i denna nya litteratur identifierar hon sig med de ringa samhället, men för den skull varken kan eller vill hon kallas en social författare. Vad hon för fram i sina böcker är framför allt kämpande kvinnligt liv i skiftande gestalter. »Vattnet i rännstenen» är hennes hittills tyngst vägande bok. I dess huvudperson, Kirsti, med hennes uppoffrande moderskärlek, hennes sega vilja att inte svika livet och hålla sin själ obefläckad har författarinnan skapat en oförglömmelig gestalt, en strålande hymn till det kvinnliga. Massösen, bokens andra huvudperson, som i sin hänsynslösa sensualism representerar den motsatta livsprincipen, uttrycker i en genialt enkel bild hennes väsen och hela bokens mentalitet: »Jag har en tavla, på vilken man ser vattnet i rännstenen strömma så klart, att man kunde dricka av det. Sådan är ni.»