I Claquebue föddes en dag ett grönt sto. Det hade ingalunda den pissgröna färg som är ett ålderdomstecken hos vita hästkrakar; det var tvärtom en vacker jadegrön nyans. När Jules Haudouin såg djuret födas, trodde han inte sina ögons vittnesbörd och inte sin hustrus heller.
- Det är omöjligt, sade han, så god tur kan jag inte ha.

Haudouin som var lantbrukare och hästhandlare hade aldrig blivit belönad för sin listighet, lögnaktighet och snikenhet. Hans kor kreperade parvis, hans svin sex åt gången och hans spannmål grodde i säckarna. Han var knappt mera tursam när det gällde barnen, och för att få behålla tre hade han varit tvungen att göra sex. Men med barn var det mindre besvärligt. Han grät en ordentlig skvätt på begravningsdagen och då han kom hem vred han blötan ur näsduken och hängde den på tork. Under årets lopp lyckades han alltid skaffa en ny unge till världen genom att ligge med sin hustru. Det är just det bekväma ifråga om barn, och vad den saken anbelangar beklagade han sig mindre. Han hade tre livslevande pojkar och tre flickor på kyrkogården, ungefär vad som behövdes.

Uppgifter om originalutgåvan av verket samt den första översatta utgåvan på svenska och/eller finska. Här visas också uppgifter om eventuella nyöversättningar och ibland även uppgifter om översättningar till andra språk än finska och svenska.