Bokens titel. Om boken utkommit under olika titlar, visas här den första titeln.
I fjärran det gröna havet
Typ
romaner
Klicka här om du vill veta mer om författaren och om författarens övriga verk.
Ämnen och teman
Personer, aktörer
Platser för händelserna
Originalspråk
Textutdrag
Bersån
Sommaren började inte förrän i augusti.
Under ett par dagar tittade jag i smyg bakom gardinerna. Han
satt i Malmbergs berså och läste en bok, så försjunken i sig själv att man kunde tro att han grubblade över sina möjligheter. När han gick till Korännan för att bada, följde jag honom med blicken från det lilla triangelfönstret på vinden. Hans hud var slät, mörk, på något sätt arabisk och nästan alltid våt. Hans svarta hår täckte öronen och rann ner över nacken som en duk - pappa sa ibland att han var som min motsats, där jag var ljus var han mörk.
På eftermiddagen kom pappa från stan med luftmadrassen jag hade tjatat om och jag gay mig iväg till Rännan för att prova den. Madrassen var som en omogen apelsin: gul på den ena sidan och grön på den andra. Pappa svä.ngde med armen ovanför madrassen och förklarade hur den fungerade, hur man kunde paddla med den nästan vart som helst, utom alltför nära mittströmmen. Medan jag blåste luft i madrassen och gick mot stranden kastade jag ett öga på bersån. Pojken var omgiven av syrener. Han satt och dåsade i trädgårdsstolen med boken i famnen.
Korännan var älvens krök, en knöl, en ticka i älvsidan och utan nämnvärd ström. En liten vik där vattnet var förhållandevis rent, till skillnad från älvens mitt dä.r allt slags skräp och avfall långsamt flöt mot havet. Där var vattnet grått och illaluktande, och även om där inte fanns virvlar var det ändå ingen som ville simma dit ut. Magnus sa att Rännan fått sitt namn av att kärringarna en gång i tiden badat sina kor i den. Men man kunde aldrig veta med Magnus, han hade varit på sjön hela livet och ljög alltid. På älvstranden fanns en vall till skydd mot vårfloden. Från krönet såg man den andra stranden, en brädgård, en lastbrygga och uppströms en stor svart järnvägsbro, sam en skrothög uppdragen till tork. Och älven - ett blått tygband utrullat mitt i landskapet. Vallen sam sluttade mot älven var lerig och hal. Jag tryckte hälen mot den glänsande leran och tog stöd med ena handen när jag gick ner till bryggan.
Sommaren började inte förrän i augusti.
Under ett par dagar tittade jag i smyg bakom gardinerna. Han
satt i Malmbergs berså och läste en bok, så försjunken i sig själv att man kunde tro att han grubblade över sina möjligheter. När han gick till Korännan för att bada, följde jag honom med blicken från det lilla triangelfönstret på vinden. Hans hud var slät, mörk, på något sätt arabisk och nästan alltid våt. Hans svarta hår täckte öronen och rann ner över nacken som en duk - pappa sa ibland att han var som min motsats, där jag var ljus var han mörk.
På eftermiddagen kom pappa från stan med luftmadrassen jag hade tjatat om och jag gay mig iväg till Rännan för att prova den. Madrassen var som en omogen apelsin: gul på den ena sidan och grön på den andra. Pappa svä.ngde med armen ovanför madrassen och förklarade hur den fungerade, hur man kunde paddla med den nästan vart som helst, utom alltför nära mittströmmen. Medan jag blåste luft i madrassen och gick mot stranden kastade jag ett öga på bersån. Pojken var omgiven av syrener. Han satt och dåsade i trädgårdsstolen med boken i famnen.
Korännan var älvens krök, en knöl, en ticka i älvsidan och utan nämnvärd ström. En liten vik där vattnet var förhållandevis rent, till skillnad från älvens mitt dä.r allt slags skräp och avfall långsamt flöt mot havet. Där var vattnet grått och illaluktande, och även om där inte fanns virvlar var det ändå ingen som ville simma dit ut. Magnus sa att Rännan fått sitt namn av att kärringarna en gång i tiden badat sina kor i den. Men man kunde aldrig veta med Magnus, han hade varit på sjön hela livet och ljög alltid. På älvstranden fanns en vall till skydd mot vårfloden. Från krönet såg man den andra stranden, en brädgård, en lastbrygga och uppströms en stor svart järnvägsbro, sam en skrothög uppdragen till tork. Och älven - ett blått tygband utrullat mitt i landskapet. Vallen sam sluttade mot älven var lerig och hal. Jag tryckte hälen mot den glänsande leran och tog stöd med ena handen när jag gick ner till bryggan.
Uppgifter om originalutgåvan av verket samt den första översatta utgåvan på svenska och/eller finska. Här visas också uppgifter om eventuella nyöversättningar och ibland även uppgifter om översättningar till andra språk än finska och svenska.
utgivningar
Utgivningstid
Sidantal
169