Svindlaren Felix Krulls bekännelser

Då jag nu fattar pennan för att i allsköns ro - för resten frisk och sund, om också trött, mycket trött, så att jag endast kan fortskrida i korta etapper och under oupphörliga raster - för att alltså ta itu med uppgiften att med den tydliga och behagliga handstil som är utmärkande för mig anförtro mina bekännelser åt det tåliga papperet, grips jag av ett smygande tvivel huruvida jag till följd av min skolning och mitt förflutna är vuxen denna uppgift. Men eftersom allt jag har att berätta utgörs av mina innersta, mest intima upplevelser, misstag och passioner och jag alltså fullt behärskar ämnet, så kan ifrågavarande tvivel på sin höjd avse mina möjligheter att uttrycka mig på ett diskret och taktfullt sätt, och i sådant fall anser jag att normala och i vederbörlig ordning avslutade studier betyder vida mindre än naturlig begåvning och en god barndomsmiljö. Och en sådan saknas mig inte, ty jag tillhör en fin borgerlig, om också slarvig familj.