Allt flyter

Vasilij Grossmans ”Allt flyter” är en resa i femtiotalets hårt drabbade Sovjetunionen, men också en inre resa där man följer Grigorjevitjs kamp med att förlika sig med en omänsklig regim. I denna blivande klassiker ger Grossman uttryck för sina egna starka känslor kring Stalintidens ondska och svek.

”Allt flyter” (1961) är ett av de mest omstörtande litterära verken som någonsin har författats av en rysk författare. Det är en berättelse som inte liknar någon annan, den skildrar på ett enastående sätt förtryckets ohyggligheter och glädjen över att vara en fri människa. Den publicerades först på 1970-talet. ”Allt flyter” kan med lätthet jämföras med Alexander Solzjenitsyns ”En dag i Ivan Denisovitjs liv” – en bok som också förde in strafflägrens verklighet i den moderna ryska litteraturen.

Författaren Vasilij Grossman (190564) föddes i Ukraina. Han utbildade sig till ingenjör och arbetade som det under en period. På 1930-talet satsade han i stället på sin författarkarriär och publicerade två romaner (ej utgivna på svenska). När andra världskriget bröt ut arbetade han som krigsreporter för Röda arméns tidning Krasnaja Zvezda (Röda Stjärnan). I sina reportage hyllade Grossman den sovjetiska försvarskampen, hans tankar publicerades i romanen ”Detta folk är odödligt” (1942). Men samtidigt växte hans tvivel och kritik mot sovjetsystemet. Erfarenheterna från andra världskriget låg till grund för den stora romanen ”Liv och öde” (ny svensk utgåva 2007). Den färdigställdes i slutet av 1950-talet och skickades in för publicering. KGB kontaktades och de stormade hans lägenhet. De beslagtog Grossmans originalmanuskript, kopior och anteckningsböcker. Liv och öde var regimkritisk och ansågs vara direkt farlig för Sovjetunionen. Som en följd skrev han sin sista roman, Allt flyter. Vasilij Grossman är en av militärhistorikern Antony Beevors främsta ögonvittnen i de båda storsäljarna Stalingrad (2000) och Berlin (2002).

(Historiska Media)