Bokens titel. Om boken utkommit under olika titlar, visas här den första titeln.
Marsipansoldaten
Typ
romaner
Klicka här om du vill veta mer om författaren och om författarens övriga verk.
Olika pärmbilder visas stora om du pekar eller klickar på den lilla bilden.
Beskrivning
''Flickor.'' Liten paus. ''Nu ska ni inte bli upprörda eller rädda. Det kommer förhoppningsvis att visa sig vara ett missförstånd. Vi ska inte kasta yxan i sjön. Det är så att ryssarna bombarderat Helsingfors. Vi ligger så pass nära, vid järnvägen, att Rektor beslutat avbryta dagens skolgång.''
Kriget dimper ner mitt i vardagen, och eleverna blir närmast lättade över att slippa skolan. Men snart blir det allvar för lärarfamiljen Kummel, två av sönerna, Göran och Frej, blir inkallade, medan den tredje sonen Petter får ansvarsfulla uppdrag på hemmafronten.
Ulla-Lena Lundberg, född 1947, kan sin krigshistoria. Med stor sakkännedom skildrar hon livet i barackerna, på fronten och hemma hos de oroliga anhöriga. Kriget är inte bara blodiga slag och dramatiska vändningar, minst lika viktiga är de långa timmarna av väntan i kasernerna och i hemmen. Brev och paket skickas fram och tillbaka, så småningom kommer kistorna med de stupades kvarlevor.
Marsipansoldaten är den första stora romanen på svenska om Finlands världskrig, som pågick i fem år och förändrade allt, särskilt de unga män som kom levande ur det.
(Bonniers)
Kriget dimper ner mitt i vardagen, och eleverna blir närmast lättade över att slippa skolan. Men snart blir det allvar för lärarfamiljen Kummel, två av sönerna, Göran och Frej, blir inkallade, medan den tredje sonen Petter får ansvarsfulla uppdrag på hemmafronten.
Ulla-Lena Lundberg, född 1947, kan sin krigshistoria. Med stor sakkännedom skildrar hon livet i barackerna, på fronten och hemma hos de oroliga anhöriga. Kriget är inte bara blodiga slag och dramatiska vändningar, minst lika viktiga är de långa timmarna av väntan i kasernerna och i hemmen. Brev och paket skickas fram och tillbaka, så småningom kommer kistorna med de stupades kvarlevor.
Marsipansoldaten är den första stora romanen på svenska om Finlands världskrig, som pågick i fem år och förändrade allt, särskilt de unga män som kom levande ur det.
(Bonniers)
Personer, aktörer
Huvudpersoner
Platser för händelserna
Konkreta platser för händelserna
Tidpunkt för händelserna
Exakt tidpunkt
Ämnesord
Originalspråk
Textutdrag
Göran i Kouvola. Berusad, men på svenska. Salongsberusad, svenskberusad, för om han super som en finne så dör han, så mycket begriper han.
På restaurang i sällskap med undersergeant Sirén, båda på ett ypperligt humör. Går man på lokal så äter man, säger både kutymen och lusten, för Göran tycker att maten är lika viktig som drycken. De slår sig ner och beställer: köttbullar med mycket sås och potatis och morotsbitar och lingonsylt. ett stort glas mjölk till, och saftkräm till efterrätt. Och sedan
Här går månaders dagpenning, här går allt man lyckats uppbringa av kontanta medel, för här blir det inget jaloviina, här blir det kaffe och konjak. Guldrand på kaffekoppen, kupa för konjaken. Man sätter vätskan lite i rullning, för kupan runt, på lagom avstånd under näsan: gott. Första klunken skål, andra hej, tredje kippis, fjärde prosit, femte nazdarovje. I behärskad takt, här ska visas hur belevat folk för sig.
Känner hur servitrisen tittar. Sitter rak i ryggen, handen stadig. Låter vätskan värma och vidga strupen, följer den till botten, ser hur gott den gör. Skulle vara gott med en cigarr, men det finns gränser. Och en tydlig uppfattning om innehållet i plånboken hos dem båda, de har tittat och räknat.
En konjak till? Så att fröken tror att de är sådana karlar som är här för att supa och rojva? Nej då! Men inte lägger en konjak dem på rygg inte, så kör till. Och kaffe, om det räknas som påtår. Voj fröken, fröken.
Bara en konjak behövs det, och Göran talar finska som en filmstjärna. Snygga meningar, vackra ändelser, rösten varm och vibrerande. Sirén tittar och avundas. Om man ställde dem sida vid sida och tillhöll Göran att hålla mun och låta bli att se glad ut, skulle man kanske tycka att Sirén såg bättre ut. Men när Göran har huvudet på sned och språklådan igång har Sirén inte en chans. Där han sitter vid bordet ser man inte att Göran har ganska korta ben och är en aning korpulent. Man ser bara det vackra vågiga håret och ansiktet som skinande av välvilja och mättnad hult leende vänds mot den tilltalade. Glada blå ögon, en röst som håller en kvar fast det ropas Neiti! i lokalen.
Det är inte så mycket vad han säger som hur han säger det. Lätt och varmt, utan pockande. ?Att en så fin fröken måste låta sig kommenderas av all världens fyllkajor. Om jag hade en så fin fröken skulle jag förstå att behandla henne väl?.
Inga daskningar på stjärten, inga förlupna fingrar. Vänd er med förtroende. Servitrisen står kvar fast det ropas Neiti! i lokalen. Hon ilar bara efter konjaken och fyller på kaffet och säger förhoppningsfullt: ?Var det något mera??
Och Göran suckar så man smälter och säger: ?Jovisst! Men det måste man hålla inne med om man bara är en usel sergeant som inte ens har rätt att titta på en sån som fröken?.
Hon fnissar lite och skrattar sedan öppet: ?Nå titta får man nog?, säger hon nådigt. Smickrat, lite förtjust.
Och hade stått där än idag om inte hovmästaren hade kommit sättande och väst.
På restaurang i sällskap med undersergeant Sirén, båda på ett ypperligt humör. Går man på lokal så äter man, säger både kutymen och lusten, för Göran tycker att maten är lika viktig som drycken. De slår sig ner och beställer: köttbullar med mycket sås och potatis och morotsbitar och lingonsylt. ett stort glas mjölk till, och saftkräm till efterrätt. Och sedan
Här går månaders dagpenning, här går allt man lyckats uppbringa av kontanta medel, för här blir det inget jaloviina, här blir det kaffe och konjak. Guldrand på kaffekoppen, kupa för konjaken. Man sätter vätskan lite i rullning, för kupan runt, på lagom avstånd under näsan: gott. Första klunken skål, andra hej, tredje kippis, fjärde prosit, femte nazdarovje. I behärskad takt, här ska visas hur belevat folk för sig.
Känner hur servitrisen tittar. Sitter rak i ryggen, handen stadig. Låter vätskan värma och vidga strupen, följer den till botten, ser hur gott den gör. Skulle vara gott med en cigarr, men det finns gränser. Och en tydlig uppfattning om innehållet i plånboken hos dem båda, de har tittat och räknat.
En konjak till? Så att fröken tror att de är sådana karlar som är här för att supa och rojva? Nej då! Men inte lägger en konjak dem på rygg inte, så kör till. Och kaffe, om det räknas som påtår. Voj fröken, fröken.
Bara en konjak behövs det, och Göran talar finska som en filmstjärna. Snygga meningar, vackra ändelser, rösten varm och vibrerande. Sirén tittar och avundas. Om man ställde dem sida vid sida och tillhöll Göran att hålla mun och låta bli att se glad ut, skulle man kanske tycka att Sirén såg bättre ut. Men när Göran har huvudet på sned och språklådan igång har Sirén inte en chans. Där han sitter vid bordet ser man inte att Göran har ganska korta ben och är en aning korpulent. Man ser bara det vackra vågiga håret och ansiktet som skinande av välvilja och mättnad hult leende vänds mot den tilltalade. Glada blå ögon, en röst som håller en kvar fast det ropas Neiti! i lokalen.
Det är inte så mycket vad han säger som hur han säger det. Lätt och varmt, utan pockande. ?Att en så fin fröken måste låta sig kommenderas av all världens fyllkajor. Om jag hade en så fin fröken skulle jag förstå att behandla henne väl?.
Inga daskningar på stjärten, inga förlupna fingrar. Vänd er med förtroende. Servitrisen står kvar fast det ropas Neiti! i lokalen. Hon ilar bara efter konjaken och fyller på kaffet och säger förhoppningsfullt: ?Var det något mera??
Och Göran suckar så man smälter och säger: ?Jovisst! Men det måste man hålla inne med om man bara är en usel sergeant som inte ens har rätt att titta på en sån som fröken?.
Hon fnissar lite och skrattar sedan öppet: ?Nå titta får man nog?, säger hon nådigt. Smickrat, lite förtjust.
Och hade stått där än idag om inte hovmästaren hade kommit sättande och väst.
I vaket tillstånd är herrskapet Kummel lättillgängligt, hjärtligt och gästfritt, det är lätt att bli Martha och Leonard med dem. Men så här tidigt på morgonen är det bäst att lämna dem i fred.
Uppgifter om originalutgåvan av verket samt den första översatta utgåvan på svenska och/eller finska. Här visas också uppgifter om eventuella nyöversättningar och ibland även uppgifter om översättningar till andra språk än finska och svenska.
utgivningar
Utgivningstid
Sidantal
495