På slaget tolv

Phoebe MacNamara är ensamstående mamma och dessutom den främsta gisslanförhandlaren hos polisen i Savannah och hennes skicklighet beror på personliga erfarenheter. När hon var tio år hölls hela hennes familj som gisslan och terroriserades i timmar. Från den dagen visste hon vad hon skulle välja för yrke. Hon vet precis när hon ska ge efter och när hon ska ingripa – och hon får bra övning på hemmaplan med sjuåriga Carly och en mamma som sedan den traumatiska händelsen lider av agorafobi och inte lämnar huset där de bor. Men en så kompetent kvinna är inte alltid populär bland manliga kolleger och hon får vara på sin vakt. Denna försiktighet gör också att hon håller uppvaktande män på armlängds avstånd. Men Duncan Swift är annorlunda, han ger inte upp. En dag råkar Phoebe ut för ett brutalt överfall – i polishuset - och kort därefter börjar hon få hotfulla meddelanden på tröskeln till sitt hem. Och hon hör ibland någon vissla ledmotivet ur den gamla filmen High Noon med Grace Kelly och Gary Cooper. Vad betyder det? Finns det något samband? Är det en av hennes kolleger? Med Duncan som stöd tar hon upp jakten på den anonyme plågoanden, och det är bråttom… (Bonniers)